I går var det röd dag. Vilken – vete fan. Jag är nämligen inte religiös. Jag skiter i vilket.
Men en sak jag tror på, det är journalistik, och som journalist tänker man gärna lediga dagar: Perfekt, i dag har jag tid att ta in information, bra sådan. Jag kan lyssna på P1 hela förmiddagen…. Fast då glömmer man det där outhärdliga: ALLTID PRECIS NÄR MAN SÄTTER PÅ P1 STÅR DET NÅGON MED TILLGJORD RÖST OCH MÄSSAR, ALLTSÅ UTTALAR STORA INTETSÄGANDE ORD I SYFTE ATT DÖMA ANDRA. Jepp, högmässa. Då en präst ska stå och berätta hur syndiga vi varit. Hur dåliga vi är. Hur vi kan nå det ofattbara, det oförklarliga, bla bla valfritt vilka klyschor man kan stoppa in här, mervärdet genom att göra som prästen säger. Och endast så.
Jag blir galen varje gång. Min sambo blir galen varje gång. Det är som radioteater fast utan dramatisk poäng. Utan action. Utan insikter eller inspiration. VARFÖR måste högmässan ligga just i P1, undrar man? Varför inte i tex P2? De allra flesta P1-lyssnare vill ju faktiskt höra nyheter och hårda fakta. Dokumentärer, smarta kåserier, människor som har tänkt till, och tänker på något nytt spännande sätt. De vill inte höra att de är syndiga och att om de bara gör som kyrkan bestämt så kan de tvätta sig rena (utan att egentligen göra något åt själva ”synden”, nej det är bara att lalla på som vanligt för Jesus har ju redan förlåtit allting). Detta har vi redan hört i sisådär 2000 år.
Alltså – högmässa – inget fel, för dem som gillar det. Felet är att lägga det just i P1. Lägg någon annanstans. Snälla Sveriges Radio, ni har många intresserade lyssnare vars perfekta lyssningstid är röda dagar kl 11. Skräm inte bort dem då.






