
Idag fyller jag 25 år. Det gör jag inte frivilligt.
Jag firar aldrig mina födelsedagar. Trots det låter det likadant varje år. Mina vänner och bekanta är alltid snabba med frågan ”När blir det fest?”. Alltid lika glada, alltid lika förväntansfulla (dock inte mina närmaste, de har lärt sig).
De vill ha svar som ”Jag har hyrt en stuga i skärgården! Bring the booze!” eller ”Grillfest hos mig, jag bjuder på mat och sprit! 100 pers kommer!”.
Istället får de svaret ”Det blir ingen fest. Jag firar inte mina födelsedagar”. Det bara osar tråkighet om mig när jag säger så, men det är så det är. Det är tradition för mig.
Jag har lite svårt att förklara varför. Men jag har tänkt en hel del på det här, och jag tror mig har hittat 4 konkreta skäl:
- Det känns konstigt att fira att jag blir äldre, tröttare och tråkigare (för så är det).
- Jag klarar inte av att spika in ett datum i kalendern och säga till alla: ”Grattis på mig! På lördag kan ni komma och ge mig massa presenter!”.
- Jag är inget stort fan av stora tillställningar. Jag tar hellre en bärs med några stycken i taget. Då hinner man umgås ordentligt.
- Jag gillar inte att stå i rampljuset, utan smälter hellre in lite bland massorna. Ska man fira min födelsedag så hamnar jag ju oundvikligen i mitten.
När jag ändå sitter här och låter bitter så kan jag lika gärna passa på att bjuda på mig själv lite:
Den enda födelsedagen jag kan minnas att jag firat var någon gång på mellanstadiet. Jag hade bjudit i stort sett hela klassen med personliga inbjudningskort. Jag och en kompis hade suttit ett par kvällar och ritat graffiti-inspirerade målningar på varje kort. Jag och mamma hade laddat upp med sjukt mycket godis, chips och några tårtor.
Det kom 1 person.
Vi hade jätteroligt, och jag kommer ihåg att jag tyckte att det var ett väldigt lyckat kalas. Även om jag tyckte att det var konstigt att så få dök upp. ”Mer tårta till oss två”, resonerade jag då.
Så här i efterhand inser jag ju att det är en bitter historia.
Well well, nog om det. Nu måste jag jobba lite.
I eftermiddag ska jag köpa presenter till några kompisar. De fyller år i helgen.
Uppdaterat: Efter massa glada tillrop på Twitter och Facebook, och efter det här peppande inlägget måste jag säga att det känns bättre. Tack alla! Nu kör vi!
Jag bloggar även på
Wolber – om entreprenörskap, kommunikation och kreativitet