Vaknade du i morse och kände att det fanns lite lite av dig själv? Kände att världen kanske skulle må lite bättre med mer närvaro av dig! I mitt sömndruckna tillstånd med yviga lockar som en bollformad gloria på min skalle fick jag se denna underbara skapelse under en livestream från Berghs frukostseminarium med Tobias Brandt (@Tobiasbrandt)

Ta dig till Intels Facebooksida Museum of me och tryck på Go to App efter det att du gillat sidan så kan du lugnt luta dig tillbaka för en egoboost av dig själv. Du kommer då få se en film över tre minuter lång om dig i utställningsmiljö. Det är riktigt snygg upplevelse som du senare kan dela av dig med till dina Facebookvänner. Om du vill ha en liten sneakpeak på hur det kommer se ut kan du ta en titt på mina bilder från utställningen här.

Känner ni också för se 50 minuter av bra föreläsning av Tobias Brandt som ägde rum tidigare idag så ta en titt här. Där går Tobias igenom det stora E:et som står för engagemang inom media och varumärkesbyggnad. För att citera Mikael Engvall från Social Factory:

–  The big E är den nya valutan! Mer och mer kommer vi att inse det faktum!

Överallt sitter vi på saker. Saker vi inte använder. Kanske bär vi ner dem i källarförrådet eller upp på vinden. Många gånger tar vi saker som fortfarande fungerar utmärkt till återvinningen. Inte för att återanvändas för sitt grundläggande ändamål utan för slitas i stycken och återanvändas för andra ändamål. Vissa lämnar dem till Myrornas eller Stadmissionen för den delen och det är bra.

Min flickvän, Lena Stenberg (@lenas82) gick igår kväll, efter det att vi i nöd avnjutit varsin kebab- och falafelrulle framför hjärndött flimmer från teven, ut med sin gamla dator i handen för möta en främmande person. Denna person var pojkvän till en tjej som Lena twittrat med tidigare under veckan. Sagt och gjort med en snabbt handslag lämnades datorväskan med datorn i över till honom i ren maffiastil innan han försvann ned i tunnelbanan.

Caroline Englund, reporter på Värmlands Folkblad, @Ebbacaroline som hon kallar sig på Twitter håller på att samla ihop massor av datorer för sedan på egen hand via ZASP, Zambian Association for Sustainable Project ta ned dem till Zambia. ZASP är en hjälporganisation som hjälper, stöder och aktivt utvecklar i Zambia startad av Agneta Håkangård. Agneta var Carolines lågstadielärare och hon har varit medlem i ZASP sedan dess. Här i en krönika i Värmlands Folkblad kan ni läsa hur hennes brevkompis i Zambia tyckte synd om Caroline som fortfarande i 21 års ålder var ogift. Carolines mamma har även suttit i styrelsen för ZASP.

Ytterligare ett steg inom projektet för henne blir att skriva en tidning om hela resan och det de gör i Zambia och ge ut den till medlemmarna. Mer om vad de gör och vad som händer i ZASP kan ni läsa på deras blogg här och deras hemsida. Visst finns möjligheten att hon trollar Lena men som Lena sa själv:

– Bättre att den kommer till användning än inte alls. Hela organisationen känns legitim med goda avsikter.

PC:n som försvann med en okänd man ner i Stadshagens tunnelbana måste poängteras är inte den nyaste på marknaden. Till och med omöjlig att ens få pengar för om man lägger ut den som annons. Däremot för undervisning i mindre lyckligt lottade skolor som många i Afrika och Zambia är de alldeles utmärkta. De finns många som vill hjälpa till. Skånhällaskolan i Lindome i Mölndals kommun har sedan 1989 bidragit till by- och skolutvecklingen i Gambia. Göteborgs Posten har uppmärksammat det här.

Så titta runt i era hem. Kanske finns där en dator ni inte behöver eller vill ha. Ta kontakt med Caroline och stöd ZASP och människorna i Zambia. Eller bidrag med några kronor via UNICEF till de svältande barnen på Afrikas horn.

Dagar som är grå och utan inspiration. Det finns många botemedel. Olagliga som lagliga. Provat många, men inte alltid nått ända fram!? Fortsätt läs bara.

Det finns många bra bloggar där ute i bloggosfären. Så uppgiften på vår lektion i produktion digitala kanaler på Medieinstitutet av Jocke Nyström, var att hitta en blogg och sedan ange fem anledningar varför just den är bra kategorisk, innehållsmässigt och sedan uppbyggnadsmässigt är knepigt. Jag kan bara utgå från mig själv och det tänker jag göra. Så om du som läser det här litar tillräckligt mycket på mig för offra de få minuter det tar att läsa detta. Sedan trycker dig vidare via länken till den blogg jag talar snart ska tala om för surfa runt en stund och själv bli inspirerad så blir jag glad. För det är en utmärkt blogg. Fylld till bredden med inspiration. Och av ren händelse så råkar det var en Tumblr-blogg, inte WordPress som denna blogg du läser nu.

Så vilken blogg är det då jag tycker är så bra?

www.booooooom.com är namnet. Sajten med de många o:na. Omöjlig att stava till men för den delen lätt att googla. För Google bryr sig inte hur många o:n du skriver, så länge de är många så hittar du sidan för senare tillfällen. Varför krångla sen, läs först, sen scrolla upp för den är länkad här över. 

Det är för det första en fantastisk blogg rent innehållsmässigt. Den innehåller mycket av allt för inspiration. Vare sig det gäller design, konst, inredning, film, musik eller foto. Mer där till. Men allt har en konstnärlig aspekt. En blogg för dig som vill se och känna mer. För dig som vill skapa och uppleva vad andra skapat. Se filmen här nedan till exempel. Alfabetet är sällan upphetsande men lite tid och konstnärliga idéer kan den göras rolig. Älskar många av bokstäverna. Men på något märkligt sätt blev jag mest kär i Y. Ta en titt.

The Alphabet 2 from n9ve on Vimeo.

Sajten har en välkomnande förstasida men de absolut nödvändigaste informationen där utan att behöva skrolla nedåt. Där finns en stor rubrik. Lättförståelig meny med tydligt innehåll. Om man gillar sidan och vill följa dem på antingen Twitter eller Facebook så finns det där. Deras RSS också representerad direkt. Något jag gillar om man varit på sidan tidigare och är ute efter följa möjligheter. Även en snabblänk för direktkontakt hittar du där.

När du väl hittat något som intresserar dig mer och du klickar dig dit kommer mer av samma konstnär eller artist beroende på vad du klickat innan. Kanske finner du en video eller något annat kul. Längst ner på den sidan får du sedan fyra nya alternativ av vad du kan finna av intresse eftersom du attraherades av första alternativet som tog dig dit. Du kan också enkelt som på nästa alla bloggar nuförtiden dela med dig av det du gillar enkelt men färdiga knappar i slutet av sidan. Det finns också ett kommentarsfält där så man kan dela sin åsikt och diskutera med andra. Egentligen inga nyheter men bra att det finns.

Andra roliga saker man kan ta del av på bloggen enkelt är längre ned på höger sidan av bloggen som vad som folk har delat med sig av mest på senaste tiden från Booooooom-sidan. Det ger en själv en bra fingervisning av vad som kan vara värt att titta på, förhoppningsvis. Smaken är delad så det ger inga garantier.

Varje månad finns en ”give away” på högerspalten som är en extra bonus. Man kan alltså om man är lyckligt lotta få den. Det enda som behövs är en bra anledning till varför du vill ha den och vad du ska göra med den det första du gör. Sen gäller det att du ska bli vald. Alltid skoj med sådana bonusar om man ändå är på sidan ofta.

Slutligen finns det en hel armada med bloggförslag att titta in på. Längst ner på högerspalten hittar du den oskyldigt skriva med svart på vitt. Betydelselösa kanske vid första anblick. Lösgör lite tid och snubbla runt på många av dessa fantastiska sidor. Som Big picture är ett utmärkt val för se häpnadsväckande bilder. Tag en titt bara på dessa bilder från en studentprotest i Chile.

Hoppas ni får lika mycket nöje av denna blogg som jag får. Lämna gärna kommentarer på inlägget eller era förslag på bra bloggar här under.

Alldeles nyss skickade jag iväg ytterligare en ansökan för kommande LIA-plats. Min andra ansökan närmare bestämt. LIA som står för lärande i arbete är en stor del av den utbildning jag kastat mig handlöst in i. Jag studerar webbkommunikation och sociala medier på Medieinstitutet här i Stockholm.

I somras var jag På Sweden Social Web Camp, SSWC. Ett nördcamp om webben och social medier. Under två hela dagar fanns det föreläsningar och workshops att delta i. En karaktär dök upp på många av de föreläsningar jag valde att gå på. Han kom senare att hålla en session själv. Denna man med orange toppluva på sned ifrågasatte mycket och kom stundtals med många bra argument. Jag blev nyfiken på honom och la hans namn på minnet. Kristofer Björkman hette han, grundare till företaget Mynewsdesk.

Nu eftermiddags träffade jag Tharanga Kulamithra som studerar på IHM Business School. Jag kom i kontakt med henne via Twitter då Mikael Hällkvist som arbetar på Mynewsdesk som Sales Team Leader rekommenderade mig att prata med henne. Hon hade nyss gjort en praktikperiod där. Över en kaffe på Rörstrandsgatan delade Tharanga med sig av sina erfarenheter. Redan innan vi setts hade Charlotte Ulvros som är CMCO på Mynewsdesk sett tråden och och via Twitter bett mig skicka in mitt CV.

Nu med en ny spännande bild av Mynewsdesk från Tharanga är det med spänning jag väntar på svar om att få komma på intervju. I mitt liv som flipperkulan Feffe har jag studsat från operationssal till Poppius Journalistskola. Från Poppius till SSWC på Tjärö. Därifrån till Medieinstitutet där jag studerar. Via MI och Twitter mot Mynewsdesk. Den är en lång väg att studsa för en före detta stensättare och jag älskar det. Denna skruvade variant av öde är livets magi. På vägen har jag i sin tur lyckats att inspirera någon tillbaka och det är också en annan aspekt på livets magi. Kanske har jag gjort det innan eller kanske inspirerar detta inlägg någon att våga prova riktning. Ibland är det värt det. Klippa navelsträngen. Polera järndanken och trä in i rollen som flipperkula. Kasta in en tia i livets spel och sikta på ”replay”.

Illac Diaz, en social entreprenör från Manilla i Filippinerna har löst ett stort problem på ett fantastiskt enkelt sätt. Många av tredje världens hem har inte elektricitet eller har inte råd att ha el. De barackliknade husen har ofta inga fönster heller. Även om solen lyser starkt utanför är rummen under plåttaken ofta inbäddade i mörker. Visa strimmor av ljus letar sig in mellan de otäta väggar och tak men inte mycket mer. Många har heller inte råd att tända lamporna under dagtid. Varje slant är värd att spara på för mat till familjen eller skola för barnen.

Som jag simpelt illustrerat på bilden över har Illac Diaz tagit och återanvänt PET-flaskan till en lampa som med solens sken blir hela 55 watt. Ett enkelt ekogenidrag som underlättar vardagen för massor av människor i spartanska hem. Men det slutar inte där heller. Illac Diaz fortsätter att briljera med lösningar för fattiga. Hus byggda av jord, rissäckar och taggtråd skapar fina och praktiska iglooliknade hem. Han är en multiartist som vill väl och lägger ned mycket av sin tankeenergi för hitta möjliga lösningar för tredje världen.

Jag vill med detta blogginlägg upplysa om hans existens och inspirera er läsare till enkla stordåd som kan revolutionera livet för andra mindre lyckligt lottade. Det finns mycket vi fortfarande kan göra här i världen. Små små saker som som gör livet så mycket lättare för andra. Ge honom ett par minuter av ert liv och se dessa häpnadsväckande lösningar ta form i klippen här under.

Grundläggande sociala medier stod på schemat. Jag som läst fel på schemat var på plats över en timme innan lektionen skulle börja och fick chans att omvärldsbevaka lite. Tiden gick och lektionsstart närmade sig. Vid 0930 blev Jack Werner aka @Kwasbeb på Twitter presenterad av våran studiehandledare och rektor Maria Olin.

WKS11 – fix the world

Det hela började lugnt. Webbens historia gicks igenom. När vi senare kom att analysera de olika stora sociala medier kom frågan upp om vilka:

”Vilka företag saknar Twitternärvaro och borde ha det”?

CSN dök upp direkt, en efterlängtad direktkanal för hjälp med försenade studiemedel och andra struliga problem som ofta förknippas med detta namn. SL kom snabbt upp på tal och en klasskamrat, Rasmus Lewenhaupt, skojade med en underliggande ton av allvar att man borde starta det Twitterkontot och se vad som händer. Vår socialmedieexpert till föreläsare nappade hårt på idéen och innan någon visste ordet om det var vi alla i klassen inblandade i ett märkligt experiment i ren Yesmen-anda. Yesmen är en fantastisk duo som utger sig att vara och företräda stora företag för att påvisa deras brister i stora mediala pranks. Om ni av händelse inte sett Yesmen – fix the world så borde ni göra det.

Det tog bara två timmar att uppnå över 300 följare till @SLkundservice. Frågor ställdes. Välkomnade tweets landade i kontot. Klagomål cirkulerade. Rasmus höll huvudet kallt bakom skärmen och svarade väldigt diplomatiskt. Mycket vidarebefordrades till SLs kundtjänst och ursäkter utdelades.

Jack skrev under en gruppuppgift då klassen var splittrade över skolan ett blogginlägg till sin blogg kwasbeb.se. Han läste upp den högt i klassen och vi kom alla överens om att det skulle läggas ut klockan 1900. Min plan blev självklart detsamma. Allt detta skulle ske om det om ingen kom på oss. Vi höll tummarna men någon Mats var oss hack i hälarna.

Allt vi ville göra var inte att lura folk utan bara visa att deras närvaro på Twitter är behövlig och att de borde vara där. Kanske tar detta skruv och de tar över kontot. Kanske väljer de att starta ett eget. Kanske händer ingenting. Timmar framöver kommer att visa detta. Hur som helst borde SL tänka över sin situation.

Tack alla i WKS11, Jack Werner och Medieinstitutet.

Sådana här saker gillar jag. Snubblade på det hela av misstag när en klasskamrat, Rasmus Lewenhaupt, och jag gick in på sajten http://thepiratebay.org/. Bannern över sökrutan var idag dedikerad till Sketchordie. Sex illustratörer och massa hemliga gäster ritar vad du vill under 48 timmar dygnet runt. Du kan posta din önskan här. Idéen kom ursprungligen från Mexico. De ritar exakt vad du vill och genom att du signerat din önskan med antigen ditt Facebook eller Twitterkonto så får du en länk när den är färdig! Sjukt proffsigt och jäkligt snyggt.

Hade dessa kreativa personer sen satt en extra guldkant på det hela med en utställning och försäljning av alla originalteckningar för en insamling till de svältande barnen på Afrikas horn eller liknade. Då hade det hela fått 10 Feffepoäng utav 10. Nu blev det 9.

Jag kunde inte låta bli så jag skickade in en bild på mig, min profilbild på Facebook. Här under ser ni resultatet. High-five på den!

Hela lördagen låg jag i fosterställning. Inte bakfull, nej nej. Utan min lampa med varningstexten ”inputoverload” hade slutat blinka. Den lös statiskt. Jag var utmattad. Kände mig som en grävling vid sidan av vägen. Påkörd med benen i vädret och blod i mungipan. Ett dödsryck skedde innan jag i soffan såg min första och troligtvis sista del av deckarserien Morse. Jag begav mig ut och sprang. Springa är inget jag gjorde frivilligt tidigare. För få mig ut i joggingspåret krävdes oftast blodtörstiga hundar eller en ilsken man med vapen. Kvinna med för den delen. Nu kämpar jag för att få det till rutin. Inte helhjärtat men jag kämpar.

Nu är söndagen här. Energin har hittat hem. Jag har installerat Reeder på telefonen och börjat lära mig om RSS-flöden på uppmaning av Annika Lidne som höll ett inspirationsföreläsning i fredag på skolan. En förövrigt mycket givande föreläsning. Vi fick uppstaplat i ansiktet på oss vad som senare kom att förväntas av oss. Vad vi var tvungna att lära oss. Vad vi borde ha koll på och att vi måste synas på nätet. Det sista hade till och med jag förstått. Syns man inte finns man inte på nätet kort och gott. Ta och googla dig själv någon gång så märker du om du existerar eller inte. Senare kommer det väsentliga: Hur syns du?

Är RRS något nytt för dig med!? Läs Macworlds skola i tre steg av Fredrik Wass aka Bisonblog. Enormt enkel, enormt bra!

För att återknyta till skolvecka så var det den mest spännande vecka på länge jag haft. Heltidsstudier i vuxen ålder är något nytt för mig. Något helt annat. Större delen av mitt vuxna har ägnats till mina hobbys och cirkulerat runt dem. Det är en ny miljö att anpassa mig till. Många nya människor att lära känna som är där av samma anledning. Vill lära oss. Olika saker ja, men vi vill lära oss. Redan inom klassen finns en bank av samlad kunskap. En enorm bas redan att utgå ifrån. Något som redan nu visats sig flera gånger om under veckan som gått. En fråga kastades ut ljudligt i klassen och alltid från något hörn slungades ett svar tillbaka och mysteriet var löst. Vare sig det handlade om CSN-frågor eller social medier. Jag vill inte påstå att vi är självgående. Långt ifrån som individer men tillsammans kan vi redan mycket. Denna kunskapsbank är ovärderlig om vi använder den rätt. Sen med lite pointers av lärare, några tusen sidor i kurslitteratur, massa med skarpa projekt, långa perioder av praktik och med ett breddat nätverk kommer vi vara farliga om två år. Stora konkurrenter av tjänster som folk vill åt men som vi förhoppningsvis kommer att knipa.

Vi har mött några lärare under veckan som gått. Färgstarka personligheter allesammans med lång erfarenhet inom sitt gebit. Jag ser fram emot terminen som kommer att rusa fram fulla med hemuppgifter och annat. Det känns riktigt bra att vara där jag är. En del av klassen WKS11. Vi som studerar webbkommunikation och social medier. Vi är 34 stycken i perfekt genusromantiskt uppdelning. Hälften hälften. Jag tänker försöka skriva om mina erfarenheter, lärdomar och missar under resans gång här. Även mycket annat. Vi kommer vara för marknaden tillgängliga våren 2013. Håll utkik. Under tiden vi lär oss mer, följ oss!

Med skolstarten i måndags bakom mig har jag nu fått 33 nya klasskamrater. Vi är alla lika vilsna som hemma i vår nya miljö. Vi har ett samlingsnamn WKS11, webbkommunikation och sociala medier årgång 2011. Det är en härlig tid jag har framöver och blodet är mer syreberikat nu än någonsin.

Peppad av både mina framtida studier och dels i avsaknad av mina gamla har jag kommit på ett sätt att förena dem båda. Jag upptäckte att min gamla skola Poppius Journalistskola saknade närvaro på Twitter. Efter ett givande möte häromdagen med Annicka Flovin som är rektor på Poppius har jag fått grönt ljus att lansera och administrera deras Twitterkont @Poppius_JS.

Det är med glädje jag vill lyfta fram deras framtida närvaro på nätet också sprida ordet om deras existens. Skandinaviens äldsta journalistskola är inte dammiga i fogarna utan förnyar sig i takt med nya medier och dess samtid. Välkomna dit. Hjälp mig och Poppius Journalistskola att komma igång, börja följ oss.