Grå dis låg tät över husen när jag tittade ut genom fönstret. Det var min första morgon någonsin i Göteborg och Kallebäcksvägen där jag vakna charmade mig lika mycket som en sömnig engelsk industristad.
På väg till bussen denna lördagsmorgon i mars mötte jag inte en människa. Knappt några bilar passerade mig där jag väntade vid busshållplatsen. Efter bytt i Brunnsparken tog mig buss nummer 16 till min slutdestination, Lindholmspiren 5. Ödsligt och folktomt letade jag mig runt innan värme omslöt mig inomhus och jag var på plats på Webcoast.
Webcoast lägger vikten på nätverkandet, människorna och kärlek till webben. Det är besökarna som sätter agendan för dagarna genom att fästa sessionsförslag på gridden i klassiskt unconference-manér. Redan till frukosten sjuder lokalen av konversationer och jag känner vibrationer från mina förväntningar stillas i vetskapen att detta kommer bli bra.
Webcoast är under tre dagar men egentligen (bara) 48 timmar av nörderi utspritt från sen fredag eftermiddag till söndag förmiddag. Som många event och speciellt unconference-varianter är också samtalen och mötena runt om och mellan sessionerna lika engagerande och fulla av energi. Många av sessionerna fortsätter utanför rummets väggar. Ibland tar de eld och en kedjereaktion äger rum hela vägen från tankar till faktiska tjänster, produkter eller arbetsgrupper långt utanför ramarna av Webcoast. Det är en av de stora tjusningarna.
Det är en upplevelse att bara infinna sig där. Trots att jag hade svår migrän som tog fokus från lördagseftermiddagen och sen tvingade mig hem gör inte min vistelse sämre. Jag skrev om den upplevelsen som vinkel om Webcoast här. Det gav mig bara mer pepp när jag kom tillbaka på söndagen.
Är du intresserad av sociala medier och webben generellt så är det ett måste för dig nästa år. Mötena skapar oanade ringar på vattnet som senare kommer vänligt skvalpa tillbaka på dig.
@feffekaufmann
















