Idag pratas det mycket om våra nya sedlar. Läs mer och se bild på alla på SVT.se här. Mest spännande är ändå 500-sedeln som pryds av Birgit Nilsson och en QR-kod. Ett säkerhetsmoment. Men jag kan ändå inte hjälpa att tänka på inlägget jag skrev tidigare i mars: Apropå QR-koder – WTF? Om att QR-kodens tid kanske redan har varit och att den gick förbi obemärkt. Men om det stämmer att QR-koden kommer att pryda varje svensk plånbok år 2015;  får jag nog lov att tänka om.

Tack till @KarolinaFriberg som uppmärksammade mig om detta på Twitter.

Uppdatering: På Riksbank.se under fliken ”Designtävlingen för sedlarna” står längst ner på sidan:

”I förslaget ingår att sedlarna förses med GPS-koordinater och så kallade QR-koder. Juryn bedömer att detta förslag är vare sig praktiskt eller säkerhetsmässigt lämpligt och utgår från att det inte kommer att realiseras.”

Därav kommer troligtvis inte QR-koderna att bli en realitet, trots utgångsbilderna som presenteras i media idag. Tack till @shoffis för länken!

Härom veckan konstaterades att Pinterest nu är det tredje populäraste sociala mediet i USA, efter Facebook och Twitter. Och populariteten växer även i Sverige.

Jag föreslår att de företag som funderar på att använda Pinterest spanar in Beyond Retros sida och inspireras. Med Pinterest kan du samla ditt företag i bilder och film på ett och samma ställe. Beyond Retro visar upp kläder i butik, utrymme i press, filmer från fester och vanliga människor som bär deras kläder. Då bilder som delas på Pinterest fungerar som en länksamling blir detta även ett bra sätt att göra reklam för sina kunder som bloggar om kläderna då bilderna blir direktlänkar till deras bloggar. Ett enkelt sätt att stärka relationen till kunden; samt att visa upp vanliga människor som interagerar med företaget.

Inspireras av fler företagsexempel på Pinterest på denna länk: http://socialfresh.com/brands-on-pinterest/

För privatpersoner kan det vara en ide att använda Pinterest som en portfolio. Något som Mashable skrev om igår: 5 User-Friendly Tools for Building Your Online Portfolio. Samla dina bilder, eller varför inte hela din digitala identitet på ett enkelt sätt. Sen är allt du behöver lämna över på en arbetsintervju en länk till din profil på Pinterest.

Det går även bra att använda tjänsten för mer vardagliga sysslor. Kanske letar du efter den perfekta klänningen? Eftersom du med Pinterest lägger till funktionen ”Pin this” i ditt verktygsfält kan du med enkelhet spara ner t.ex. alla klänningar du hittar på olika sidor på en och samma moodboard. Sen får du en bättre översikt av klänningarna samt att du behåller alla direktlänkar till sidorna så att du snabbt hittar tillbaka om du väljer att köpa någon. Samma sak kan även göras för t.ex. resor, lägenheter, recept, restauranger eller vad du vill.

Själv är jag än så länge en ganska ny användare av tjänsten, och har främst använt den för att samla inspirationsbilder på inredning. Jag ämnar nu använda Pinterest även som samlingsplats för bra infografik och visuella guider om sociala medier. Mig hittar ni här: http://pinterest.com/emeliefagel/

Kolormondo – Colours Made Simple

När jag har mycket att göra för flera kunder parallellt blir lätt det sista jag tänker på att uppdatera min blogg. Många företag beter sig på liknande sätt; att uppdatera sociala medier när det händer mycket annat blir lätt nedprioriterat och bortglömt.

I stil med Dokument Utifråns dokumentär ”Du är Googlad” känner jag till vikten av att hålla mina egna kanaler uppdaterade på internet – för att på så vis säkra att jag har kontroll över mitt eget Googleresultat och för att min digitala personlighet motsvarar den jag vill att den ska vara.

I veckan blev jag kontaktad av två student som skriver en uppsats om att bygga sitt personliga varumärke på nätet. Egentligen är det ganska basic enligt mig. Man säkerställer att man håller sina kanaler uppdaterade – att man syns med rätt slags innehåll. Jag säkerställer t.ex. att mitt Twitterkonto @emeliefagel berör det senaste trenderna inom sociala medier och digital kommunikation varje dag. En blogg kräver mer tid – det kräver mer reflektion.

När det kommer till Googleresultat är det ganska spännande ändå. Det enda sättet att ta ”kontrollen” är att synas ännu mer, eller att höra av sig till andra sidor som har skrivit om en och be dem ta bort resultat. Jag har t.ex. varit i kontakt med Stureplan.se kring att ta bort mingelbilder på mig som 18 åring. Något som tog ca 6 månader att få igenom. Annars handlar det om att använda sig av stora plattformar som per automatik hamnar högt upp på Google – Facebook, Twitter, Google+, Flickr, Tumblr mm. Att ha en egen hemsida som hålls aktiv och där man länkar mycket fram och tillbaka till andra stora sidor, om aktuella nyheter, är också bra.

Om man däremot inte vill synas. Bara hålla sig hemlig. Så går ju inte det. Något som jag och Josefin reflekterade över här om dagen. Man måste synas mer än det man vill ”dölja” om man ska lyckas ta kontrollen av hela förstasidan på sitt sökresultat på Google. Men då krävs det att man prioriterar tiden det faktiskt tar att synas i sociala medier.

Vilket leder mig tillbaka till min huvudtes. Många av mina kunder upplever ibland att sociala medier hamnar längst ner på deras prioriteringslistor. Om annat kommer upp, sådant som ”direkt” genererar affärer, så kan det gå en dag eller flera utan att man lägger någon tid eller kraft alls på sina konton i sociala medier. Följden blir dessvärre att man upplevs som oengagerad och oinsatt. Att folk tappar intresse och att närvaron blir mer negativ än positiv. (Av den anledningen uppmuntrar jag aldrig företag att synas i sociala medier om de inte känner en commitment till att verkligen lägga tid på att sköta de kanalerna).

Det är därför viktigt att påminna sig själv, och ibland att näst intill tvinga sig själv, att hålla dessa kanaler uppdaterade. Både som egen person och som företag. Att lägga tiden på att skriva ett kvalitativt inlägg.

För er som inte känner er helt hemma med det här att bygga personligt varumärke online, och att ta kontrollen över sitt eget Google-resultat, rekommenderar jag dokumentären ”Du är Googlad”:

Du kan även ta del av den senaste studien från Kommunikatören där över 3000 svenska kommunikatörer har svarat på frågor om det nya medielandskapet, med sociala medier och kriskommunikation som fokus. Av tillfrågade var det bara 13% av de berörda företagen som svarade att de idag inte finns i sociala medier. Läs studien här: Kommunikatören 2012.

Facebook Timeline – som vanligt möts Facebooks uppdateringar av stor skepticism till en början. För företag öppnas dock plötsligt oändiga möjligheter att interagera ytterligare med fans upp. Den 30e mars konverteras alla företagssidor till Timeline, så var beredda om ni inte redan har uppdaterat.

Den synligaste skillnaden är att man numera har ett cover photo. Lite som en banner på en blogg. Utöver sin visningsbild – som ofta brukar vara företagsloggan – kan man nu bli mer personlig och ombytlig i utseendet på sin sida. Dessutom går det att ändra på ”tabbarna” under ens cover photo och göra egna bilder. En komplett guide till dimensioner och px finner ni på Doctor Spinns blogg: Facebook Timeline Pixel Mystery.

Man har nu även möjlighet att lägga in inlägg bakåt i tiden: när ett företag grundades, särskilda evenemang, när nyckelpersoner började mm. Det kallas för milestones. På så visa upp sin historia på ett enkelt sätt, som sedan kan navigeras genom ens timeline med årtal på höger sida om flödet.

I själva flödet går det att highlight viktiga händelser och inlägg genom att trycka på stjärnan som syns för admin på varje enskilt inlägg. Då tar inlägget upp hela pixelbredden av ens timeline, istället för att lägga sig varannan på höger och vänster. Det kan vara bra om man tex har en film eller bild som man gärna vill att folk ska lägga märke till enklare.

En annan nyhet är att fans nu kan skicka inboxmeddelande till sidor. Det innebär att man kan ha privata enskilda samtal med personer som väljer att höra av sig direkt. Funktionen kan även stängas av om man inte vill öppna upp den möjligheten.

Man kan inte längre välja startsida för sin sida. Dvs att en tab inte kan vara en startsida, och man inte kan skriva meddelanden i stil med ”gilla oss för mer underhållning” eller liknande. All trafik går direkt till ens timeline – så det är viktigt att tänka till med bannern högst upp så att sidan ser tilltalande ut. Däremot går det fortfarande att rikta annonser direkt till valda startsidor. Tänk dock på att bredden på sidan är ändrad – så tidigare tabbar och bilder, filmer, mm däri måste uppdateras för att se enhetliga ut med sidan.

För en komplett guide rekommenderar jag Mashable: Facebook Timeline for Brands: The Complete Guide

Mashable har även samlat bra inspirationsexempel här: 10 Innovative Uses of Facebook Timeline for Brands

Har ni några ytterligare frågor är ni varmt välkomna att kontakta mig: emelie@fagelstedt.com

Exempel cover från Ben & Jerrys:

Exempel på milestone:

Jag tror att de flesta av er sett eller hört talas om filmen KONY 2012 under den senaste veckan. (I skrivande stund har filmen setts av över 77 miljoner människor bara på Youtube) Den har spridit sig över sociala medier i ett försök att väcka uppmärksamhet kring krigsherren Joseph Kony och LRA (Lord’s Resistance Army) som kidnappar barn, mördar, våldtar och utbildar barnsoldater i Uganda (samt Kongo och Sudan). Sedan 2005 har Kony legat på Haags lista över internationella brottslingar, men ständigt kommit undan ett gripande. Invisible Children, organisationen bakom filmen och kampanjen att uppmärksamma och tillfångata Kony, uppmanar att dela filmen vidare över sociala medier, och att hela världen, natten den 20e april, ska samlas ute på världens gator och sätta upp affischer med budskapet ”Kony 2012″. Kony ska bli känd, så att fler människor får nys om konflikten i Uganda.

I samband med att filmen började spridas, som jag skrev om här, väcktes även en livlig debatt på internet. Att Invisible Children, organisationen bakom filmen, förvrängde verkligheten, hade kommersiella mål med kampanjen, samt att de samarbetade med den Ugandiska militären för att ge dem mer makt i landet, pengar och vapen. Mycket kritik riktas mot den ”Hollywood”-stil som filmen använder sig av. Att den går mer på känslor än fakta, och att den förenklar situationen radikalt.

Ganska omgående började länken visiblechildren.tumblr.com att spridas i samband med filmen. Länken blockerades snabbt av Facebook. En spekulation kring detta är att Mark Zuckerberg, grundare av Facebook, nämns i filmen som en av de kända profilerna i USA som kan hjälpa till att uppmärksamma Kony. (Länken är i skrivande stund inte längre blockerad på Facebook). Sidan har fått mycket uppmärksamhet:

”It’s been an adventure the last few days for me personally. This page has had over 2.2 million visitors, and today I’ve turned down media requests from Al Jazeera English, FOX, NBC’s Today show and BBC World Service. Why? Because my opinion isn’t what’s relevant. What’s relevant is that credible sources around the world are writing critically about Joseph Kony and KONY 2012.”

Filmen uppmärksammas i media. I Sverige bla i DN av Leonel Marjavaara som skriver: ”Stop Kony” – Stor Nätkampanj mot Ugandas Gerillaledare. Samtidigt (av slump) visar Fotografiska Museet i Stockholm utställningen Stolen Children. Soldiers of the LRA. Något som DN även skriver om här. På ledarsidan i SVD debatterar Daniel Persson Kony 2012 på både ont och gott:

”I takt med att den har blivit allt vidare spridd har även kritiken mot den ökat. Det stämmer till exempel att bara en tredjedel av de insamlade pengarna används direkt i Uganda. Resten går dock i huvudsak till att sprida budskapet, något som alltid har varit ett av organisationens syften. Att välgörenhet och bistånd kan bedrivas både direkt och indirekt är inget nytt.”

Guardian har en intervju med Jacob Acaye där han försvarar Invisible Children. Acaye är en av huvudpersonerna i filmen KONY 2012 blev själv kidnappad för nio år sedan men lyckades fly undan Kony. Hans bror dog.

”Until now, the war that was going on has been a silent war. People did not really know about it. Now what was happening in Gulu is still going on elsewhere in the Central African Republic and in Congo. What about the people who are suffering over there? They are going through what we were going through.”

Guardian gör även en mycket bra sammanfattning kring vad som sägs och diskuteras på nätet kring filmen här: Kony 2012: What’s the real story?

Amber Ha skriver Open Letter to Jason Russell CEO of Invisible Children Inc on KONY 2012. Debatten fortsätter även på hans blogg: pomee.tumblr.com:

”This grossly illogical timing and statements on your website such as “Click here to buy your KONY 2012 products” makes me believe that the timing has more to do with your commercial interests than humanitarian interests. With the upcoming U.S. presidential elections and the waning interest in Invisible Children, it seems to be perfect timing to start a crusade. I also must add at this point how much it personally disgusts me the way in which you have commercialized a conflict in which thousands of people have died.”

Invisible Children svarar på kritik här:

”We are committed, and always have been, to be 100% financially transparent and to communicate in plain language the mission of the organization so that everyone can make an informed decision about whether they want to support our strategy.”

Den omdebatterade bilden av grundarna av Invisible Children: Jason Russell, Bobby Bailey och Lareen Poole med vapen tillsammans med SPLA (Sudan People’s Liberation Army) soldater. Deras förklaring till bilden finner ni här.

Let me start by saying that that photo was a bad idea. We were young and we got caught up in the moment. It was never meant to reflect on the organization. The photo of Bobby, Laren and I with the guns was taken in an LRA camp in DRC during the 2008 Juba Peace Talks. We were there to see Joseph Kony come to the table to sign the Final Peace Agreement…

Debatten fortsätter. I mediebruset blir Joseph Kony känd. Var all kritik del av planen från början? Tipsa gärna om fler länkar.

KONY 2012 from INVISIBLE CHILDREN on Vimeo.

En tid och ett samhälle där vi har möjlighet att dela med oss till hela världen. Ett projekt med en ambition att rädda livet på tusentals barn i Uganda. Kony 2012.

Idag tillåter sociala medier oss att dela information och idéer till miljontals människor världen över. Och det var genom något så enkelt som att någon delade den här filmen på min vägg på Facebook att jag blev engagerad idag. Invisible Children är en rörelse som under de senaste nio åren har kämpat för att störta Joseph Kony i Uganda, ledare för en militär nyreligiös rörelse, kallad Herrens motståndsarmé (Lord’s Resistance Army, LRA). Han kidnappar barn och tvingar dem att mörda. Genom Invisible Childrens engagemang har den amerikanska regeringen börjat att agera. Nu ber de om världens hjälp att dela den här filmen, och kunskapen om Kony.

Lägg trettio minuter på att se den idag. Och dela den sedan. Det är ett demokratiskt verktyg.

Och för en annan sida av Kony2012, besök http://visiblechildren.tumblr.com/.

Imorgon öppnar utställningen Stolen Children på Fotografiska, om LRA och Uganda. Läs även artikeln i DN.

HOW TO HELP:
Join TRI or Donate to Invisible Children: bit.ly/yp5Ffv
Purchase KONY 2012 products: invisiblechildrenstore.myshopify.com/
Sign the Pledge: causes.com/causes/227-invisible-children

08:40 Just nu ligger Facebook nere, enligt kommentarer och flitig diskussion på Twitter under den trendande taggen #Facebookdown.

Än så länge hittar jag ingen mediekälla som bekräftar detta. Kanske för att bakgrund att skriva om saknas. Enligt Twitter rör problemet Europa och Egypten.

Återkommer när jag hittat källor på detta..

08:51 Zdnet: Facebook is down in Europe

Facebook is down in Europe. It’s not clear how widespread the issue is, but I have heard reports from users being unable to access the social network from France, Germany, Iceland, Israel, Italy, the Netherlands, Russia, Spain, and the U.K. There has also been whispers of Facebook not working in Egypt, South Africa, and UAE, though these have been harder to confirm.

08:55 Sydsvenskan: Facebook ligger nere

Ett stort antal använadare rapporterar på onsdagsmorgonen att de inte kan logga in på sina konton på Facebook. Problemen verkar drabba användare i flera olika länder men den totala omfattningen är ännu inte känd.

08:56 Facebook verkar fungerar igen för många (för mig enbart via mobilen).

08:57 Expressen: Facebook ligger nere

(Bildkälla Facebooklogga)

En vän frågade mig nyligen om det var en bra strategi att satsa på QR*-koder. Nej blev mitt spontana svar. Vem använder sig egentligen av QR-läsare i sina mobiler? Tekniken har funnits i många år men inte slagit igenom, känns det som. Men på senaste tiden har det dykt upp QR-koder lite varstans. I tidningen, i reklam, runt om på stan.

Igår skrev Medievärlden och ifrågasatte Sundsvalls Tidnings satsning på just QR-koderna: Vad är poängen? Sundsvalls tidning har valt att pusha för sina säljare genom QR-koder. Medievärlden frågar hur det har gått och får som svar:

– Nja, lite så där. Det har kommit en del positiva kommentater. Men vi skulle nog börjat med en qr-skola som förklara för läsarna vad qr-koder är för någonting.

Igår blev jag tipsad om en blogg som heter WTF QR Codes. En rejäl sågning av ALLA som valt att använda sig av just QR-koder i sin marknadsföring. Exempel är allt från bananer, demonstrationsskyltar och till kalsonger, kaffemuggar, gravstenar (?!) och en våffla som håller en QR-kod på Times Square.

Samtidigt finns det många exempel på större kampanjer där QR-koden är ett huvudverktyg. I Washington state pågick under Alla hjärtans dag-veckan en kampanj för skyddat sex där kondomer märktes med QR-koder så att man kunde checka in där man haft sex under ”National Condom Week”. 55000 kondomer med QR-koder trycktes upp. Mer om kampanjen finns att läsa på kampanjsajten: wheredidyouwearit.com. I sig en fin tanke. Men varför behövdes QR-koderna, hade det inte räckt med en url till sajten?

Hur många procent av smartphone-användare använder sig aktivt av QR-koder idag? Enligt bloggen WTF QR Codes handlar det om 1%. Enligt en studie från mitten av februari från JiWire handlar det om 18% (en amerikansk siffra där användandet av QR-koder är mer utbrett).

Personligen tyckte jag att det var kul med QR-koder första gången jag fick en smartphone och jag kunde dela appar mellan min telefon och mina vänners genom att skapa en kortlänk till appstore på ett enkelt sätt. Jag tror att jag använde mig av tjänsten en gång. Sen tyckte jag att det var kul att scanna annonser kanske två gånger. Och detta var nu två år sedan. Sen dess har mitt intresse totalt fallerat och jag har idag ingen QR-läsare på min mobil.

Men vad tycker och tror ni själva? Är QR-kodens tid nu; eller aldrig?

*Quick Response code. Läs mer på Wikipedia.

Idag har en studie från Göteborgs universitet cirkulerat i medierna: Vi mår dåligt av Facebook.

I artikeln Facebook sprider olycka i DN säger Ida Nilsson:

– Att var fjärde person säger att de mår dåligt om de inte får logga in på Facebook regelbundet, att de känner att de halkar efter, känns lite som ett uppvaknande, säger Ida Nilsson.

Ett beroende som kan orsaka psykisk ohälsa.

Det jag ställer mig frågande till är vad det är som anses vara ett ohälsosamt beteende – är det själva fenomenet att vi vill logga in på Facebook för att vara sociala? Eller det faktum att vi loggar in för att läsa om vår bekantskapskrets?

Personligen ser jag det som ett skifte i kommunikationsmedel. Idag kommunicerar vi via just sociala medier. Att jag skriver ut något på Facebook till en vän kan jämföras med att jag sms:ar eller ringer. Man planerar och konverserar på ett annat forum; som förvisso är mer öppet, men ändå just ett kommunikationsforum. Jag väljer att dela med mig mer offentligt av roliga minnen. Att jag och Josefin checkade in på Liljevalchs konsthall igår är t.ex. något som känns roligt och som jag gärna vill tipsa andra om. Att jag går och handlar toapapper på Konsum kanske inte känns lika relevant att dela med mig av.

Det farliga enligt studien är att det vi väljer att visa upp på Facebook är just glada minnen och händelser. Något som skapar en falsk illusion av ständig lycka, som vi sen försöker mäta oss mot. I december skrev jag ett inlägg om nätkärlek, till följd av debatten om att det är för positiv inställning på Twitter och i andra sociala medier. Att för mycket positivet gör att vi inte vågar uttrycka oss negativt.

Två debatter om liknande fenomen – för mycket positivt får negativa följer. Är parallellen vi vill dra en till diktatoriska samhällen där positiv dagspress är en täckmantel för ett förtryckt land?

Jag förhåller mig skeptisk. Att vi vill dela med oss av det som vi finner positivt i vår tillvaro? Det kan ändå inte bara ses som något negativt. Särskilt inte förutsatt att vi alla är medvetna om att Facebook inte är ett forum där de flesta väljer att visa upp hela sin tillvaro utan snarare det bästa av sin tillvaro. Men så är det väl samtidigt med det mesta? När såg vi sist ett företag skriva ut negativ intern information, en politiker gå ut och prata om ett nedslag eller en kändis bara prata om roller de inte fick istället för rollerna som de fick. När man frågar en bekant ”hur mår du” får man oftast svaret ”jag mår bra”. En artighet som vi visar upp för bekanta. Problem, ledsamheter och negativet är inte något som vi i regel skyltar med för okända människor eller vår större bekantskapskrets varken online eller offline. Fenomenet att skylta med positiva händelser är alltså inte nytt i och med sociala medier.

Fakta: Idag finns det 4.5 miljoner svenskar att nå via Facebook. En kontaktyta som inte går att jämföra. 3.1 miljoner av dessa användare loggar in på Facebook varje dag, och spenderar i genomsnitt 75 minuter på sidan. Siffran är högre bland kvinnor än män, och det är främst kvinnor som benämns som i riskzonen att mål dåligt av användandet.

Bildkälla DN Grafik: Stefan Rothmaier

Blogginlägg från emeliefagelstedt.com.