Tävlingen går ut på att skildra en fotografs vardag. Och det oavsett om du skildrar en pressfotograf, reklamfotograf, skolfotograf eller någon annan typ av fotograf. Vinnaren får ett dagsarvode enligt Svenska Fotografers Förbunds (SFF) rekommendation, det vill säga 12 000 kronor.

Det var frilansdagen i förra veckan. Jag ville gå, skulle gå, men… så jobbade jag dag och natt i två veckor och ändå var ett jobb inte riktigt klart och då fick jag helt enkelt bita i det mycket sura äpplet och stanna kvar på Garbo Reportage. Hur som helst verkar det ha varit välbesökt och lyckat.

Det visar inte minst Christoffer Hjalmarssons bild som är tagen på tillställningen. Han var där! Och han är också en av oss på Garbo. Här ser ni hur uppmärksamma alla är när Anna Lindmarker pratar (tydligen började hon frilansa redan i gymnasiet). Josefin Olevik pratade om hur man kan återvinna frilansjobb och så gick frilanspriset välförtjänt till Martin Schibbye och Johan Persson. Hade varit så roligt att vara där. Men, vad är väl en bal på slottet/frilansdag på Poppius…

Tack för bilden Christoffer Hjalmarsson! Och nästa år kommer jag verkligen att vara på plats.

Jag är återigen ”spion på redaktion”, eder utsända i den så kallade verkligheten bortom Garbo Reportage. Nu är det Bonnier Tidskrifter jag jobbar på, närmare bestämt Mama, i några veckor innan sommaren. Jag kom i onsdags. På torsdag morgon skulle jag klara mig själv eftersom de andra var kallade på krismöte.

Krisen var ingen mindre än den här. 70 tjänster ska bort. Det är ganska mycket det, med tanke på hur slimmade alla redaktioner redan är. Så stämningen var inte på topp i torsdags. Många spekulationer och funderingar på hur det kommer se ut framöver. Jag kan säga att det finns inte en enda onödig tjänst på Mama, i alla fall. Återstår i så fall att göra mindre ambitiösa tidningar. Vilket ju vore väldigt synd.

Tidningsdöden, tidningsdöden, tidningsdöden. Den är läskig för oss journalister. Men å andra sidan. Helt kommer tidningarna inte utrotas, men de kommer se ut på andra sätt i framtiden. Det är bara jobbigt att inte veta hur.

Den senaste tiden har jag retat upp mig rätt mycket på utförsäljningar
av vårdcentraler och allmännyttan samt idén att aktieägare ska tjäna pengar på
skolverksamhet. Snöar man in på sånt man tycker är fel är det lätt att känna
att utvecklingen går bakåt, att det bara blir sämre i samhället. Har man som
jag dragning åt nostalgi är det extra lätt att tänka i sådana banor.

Så ser jag på TV och nås av nyheten att USA:s president
Barack Obama personligen tagit ställning för samkönade äktenskap. När man
tänker på den typen av mentala förändringar i samhället blir det uppenbart att
väldigt mycket ändå går framåt i samhället. Det är egentligen ganska oerhört
att en amerikansk president gör ett sådant här uttalande.

Det finns så klart fortfarande en massa inslag i samhället
som diskriminerar homosexuella – men om jag tänker bakåt är det tydligt hur
mycket lättare det blivit att vara homosexuell. På de sista 30 åren har
mentaliteten ändrats drastiskt, massor av människor är öppet homosexuella.
Minns att varken Jacob Dahlin eller Sigsten Herrgårdh ansåg sig våga/kunna vara
öppna med sin läggning – trots att det var ganska uppenbart att de var bögar.
Att någon på min gymnasieskola Jakobsbergsskolan 1979 skulle komma ut som
homosexuell var något totalt otänkbart. Numera förekommer det på många håll att
unga människor som fortfarande är i skolåldern definierar som HBT-person.

För ett par veckor sedan bloggade jag om att företagen blir sina egna mediehus och i samma takt som de väljer bort reklamköp.

I går skrev Medievärlden om Fritidsresor som satsar på egenproducerad webb-tv istället för annonser eller PR mot lokalpressen. Det är inte bara en satsning som ger högre effekt – det är också en mycket lägre kostnad. ROI (Return On Investment) når svårmatchade siffror.

”Därför kommer nog trenden att allt fler företag testar att producera inslag att fortsätta. Men det finns fler orsaker tror Lottie Knutson: 
– Många är trötta på att få medierna intresserade av vad man vill säga. Och då väljer man att kommunicera själv! 

Bingo!