Njutning på Garbo

Skrivet av Charlotta Zingmark onsdag, 22 februari, 2012

På Garbo har vi inga fasta fikapauser. Vi försökte förut instifta en fikastund kl 15, i en from förhoppning om att vi då skulle lyckas hålla oss i skinnet och koncentrera våra spontana diskussioner till denna stund. Övrig tid skulle vi hålla oss på mattan och vara tysta, för att ge varandra maximal arbetsro.

15-fikat rann ut i sanden. Som de frilansare vi är var det uppenbarligen för uppstyrt för oss. Och tydligen har vi numera lärt oss hantera pratet – utan att på något sätt ha slutat med det – för det var längesen det ventilerades något missnöje om detta. Nu blir det oftare en finkaffe – från moccabryggaren – efter lunchen, som ofta intas gemensamt i köket.

Men i dag! I dag kopplade Anders ett fast grepp om fettisdagsfrågan och initierade en gemensam semmelfika kl 15, på Garbos bekostnad. Anders är vår skattmästare, så är det någon som vet vad finanserna tillåter så är det han, och nu fanns det utrymme att festa loss.

Tjohooo! En kanonidé! Tyckte alla. Men ingen hade riktigt tid att gå och handla. Däremot hade flera Garboiter åsikter om var man absolut INTE kunde inhandla semlorna. På vår mest närbelägna matbutik Konsum, till exempel. ”Deras semlor är förfärliga! Helt bortkastade kalorier!”, tyckte någon. Det säkraste kortet inom räckhåll var Gunnarsons konditori, kunde vi enas om. En bit längre bort än Konsum, och betydligt dyrare semlor, men också myyyyycket godare!

Vad gör då Anders? Lackar ur för att hans otacksamma kollegor varken vill hjälpa till med inköp eller nöjer sig med de semlor som finns på nära håll? Nej, alls icke. Anders stegar helt sonika i väg till Gunnarsons och återvänder med fem härliga semlor i en rosa kartong. Anders – vår semmelhjälte!

Så blev det bryggkaffe och finsemla i den grå soffan. Och semlan, Gunnarsons klassiska variant, var verkligen god. Aaaahhh! Mums! Perfekt grädde och massor av god mandelmassa. I år fick den en trea i betyg i Svenska Dagbladets test. Enligt mig är den värd en fyra – allraminst.

Semmelhjälten Anders (t v) och en njutningsfullt mumsande Magnus

Försvinnande gott! Magnus t v och Ulrika.

OBS! Om det finns någon som liksom jag levt i villfarelsen att startskottet för semmelätandet sker i dag, på fettisdagen, och pågår sedan varje tisdag fram till påsk – varde ljus! I själva verket, har Ulrika nu berättat,  ska semlorna enligt traditionen ätas på tisdagarna under februari månad, och sista semlan intas på fettisdagen. För efter det så kommer fastan!

Dela   /  Kommentera

Hjälp, jag måste vabba!

Skrivet av Ulrika Nilsson Lokrantz tisdag, 21 februari, 2012

Kan man vabba som frilans? Eller bli sjuk? Med sjukförsäkringen är det numera sju karensdagar för oss enmansföretagare, så det blir klart ekonomiskt kännbart att vara borta några dagar. Men i vabben omfattas vi av samma regler som alla. Ersättning från första dagen. Ändå undrar jag, kan man vabba? Anledningen att jag undrar är att ens uppdragsgivare väntar på texter även om man råkar ha sjuka barn. Accepterar de förklaringen: tyvärr, du får texten några dagar senare, jag var tvungen att vara hemma med min sjuka tvååring. Tror knappast det. Och att sumpa en deadline är det man allra minst vill som frilans, det är nämligen en säker biljett till en missnöjd kund och snart även en tappad kund och därmed inkomstbortfall. Jag inbillar mig att det faktiskt är betydligt enklare att vara anställd journalist vare sig man behöver vabba eller sjukskriva sig. Kanske rings en vikarie in för att täcka ens bortfall på redaktionen och cheferna har förstås förståelse för att andra längre jobb man eventuellt har på gång blir klara något senare än planerat.

I morse vaknade en av mina tvillingsöner med feber. Typiskt, just denna vecka då jag har deadline på en stor, svår artikel, plus en del annat. Jag har helt enkelt inte tid att vabba… Idag blev det maken som fick vara hemma med den lilla sjuklingen och hans än så länge friska bror. Imorgon blir det min tur, om de inte kryat på sig.

Nu gäller det att skriva så pennan glöder.

Dela   /  Kommentera

Ketchupeffektens framsida

Skrivet av Ana Udovic måndag, 20 februari, 2012

Ja, då börjar arbetsveckan efter vad sonen kallade ”den tråkigaste helgen någonsin”. Detta eftersom den innehöll följande komponenter: Storstädning, storhandling, tvättid i tvättstugan och tillagande av flera stora måltider. Puh!

Den här arbetsveckan kommer att vara stenhård. Det ska samlas mängder av information för en stor artikel. Dessutom måste en annan artikel underhållas, matas på med lite redaktörskontakter, lite research, några samtal, sökande efter intervjupersoner. Dessutom ska texter till ett annat projekt redigeras, parallellt.

Ja, jag får panik. Jag är inte cool med ketchupeffekten, trots år av tillvänjning. Ketchupeffekten är frilanstillvarons stora – gigantiska – baksida. Först kommer inget (eller, först är det ganska lugnt makligt tempo på antalet texter som ska produceras), sedan inget (och då kanske man börjar få panik, nu tjänar jag för lite pengar!!) och så kommer allt. Precis allting samtidigt, man är som fångad i en jobbstorm och håller på och syr ihop sin tillvaro som en dåre. Sitter på kvällarna och skriver och skriver och skriver, sitter hela dagarna och gör intervju på intervju på intervju.

Men framsidan. Den kommer när man gjort den där enorma insatsen. Och kanske är tillbaka i ingenting. Om man lärt sig att börja njuta av ingentinget, klarar att ha is i magen och softa. Jaha, ingen vill ha artiklar just nu? Då sätter vi upp skylten ”gone fishing”. Glider runt, tränar, tar en frukost på kafé, läser en bok, drar en sväng till bibblan, shoppar något billigt krafs till garderoben, åker på landet.

Då ångrar man ingenting.

(Särskilt när man vet att helgen som kommer blir helt befriad från städ, tvätt och storhandling.)

Trenderna som formar dagens digitala PR – och hur det märks av i det dagliga arbetet

Skrivet av Emelie Fågelstedt fredag, 17 februari, 2012

Digital PR – hur man syns, kommunicerar, engagerar och mäter ROI på och genom digitala plattformar. Idag läser jag en artikel i Mashable: 5 Key Trends Supercharging Today’s Digital PR. Sociala medier växer ständigt i betydelse – därför blir det viktigt att förstå vad det innebär och lära sig hur man kan använda sig av det ur ett PR-perspektiv.

1. Vi har tillgång till skärmar dygnet runt. Dator, TV, mobil, läsplattor. En studie visade nyligen på att 16.6% av den tid människor spenderade på internet under 2011 spenderades på sociala medieplattformar. Alla är med och skapar innehållet – och både konsument och företag kan interagera och engagera sig i samma sfär. Hur ska man som PR-konsult dra nytta av den digitala mötesplats där allt innehåll skapas och distribueras? Hur når man och engagerar sin målgrupp på ett plattform där så många andra aktörer redan verkar?

2. Mätning – betalt, ägt, förtjänat / paid, owned, earned media (P.O.E.M). I sociala medier går det både att köpa annonser, skapa en egen sida och få andra att dela det innehållet man själv skapar. Det blir en balansgång mellan tre aspekter där målet givetvis blir att uppnå så mycket ”förtjänat” medieutrymme som möjligt. Under projektet Mr Green Show som jag varit engagerad i under februari månad har målet varit att få användare på sajten att dela med sig av de youtubeklipp vi filmat runtom i Sverige – att få användarna att själva se och skapa ett mervärde av filmerna och självmant dela med sig av underhållning. För att skapa uppmärksamhet har vi några annonser som syns på Facebook, med inriktning på den målgrupp vi försöker engagera i de tio städer vi har besökt, samt att vi på vår egna sida på Facebook kan berätta mer ingående om projektet och dela favoritklipp. Det mest fascinerande är ändå att se vad användarna själva gör. Och att vi, två veckor efter projektets start, redan har fått över 23000 views på vår Youtubekanal.

3. Hitta inflyttelserika människor och bonda. Det finns engagerade användare i alla sociala medier. Många av dem som säkert har precis samma tankar, ambitioner och mål som dig. Hitta dem, och bygg en relation med dem online. Personligen har jag en grupp människor på Twitter - både sådana jag lärt känna i offline och online – som jag vet att jag kan vända mig till med frågor kring stort och smått. Hur översätter man bäst ett specifikt branschord ord till engelska, vilka sidor kan jag få reda på mer information om ett visst ämne på, vem kan jag vända mig till om jag har frågor om ett speciellt område. Personer som precis som jag ofta är online och alltid villiga att hjälpa till och svara på frågor om områden som engagerar dem. Av den anledningen känner jag alltid en trygghet i att jag klarar av nya arbetsuppgifter – för även om jag själv inte har erfarenhet av dem vet jag att någon av mina ”peeps” som Mashable kallar dem, kommer att ha mer koll än mig.

4. ”The Rise of Fanwomen”. Den digitala arenan är kvinnornas arena! Något som jag insåg ganska tidigt när jag själv blev aktiv – fördelningen mellan inflyttelserika män och kvinnor är relativt jämn. Och oavsett kön har du möjlighet att få samma inflyttande och respekt, särskilt på Twitter. Hela stämningen är ganska könsneutral när det kommer till jobbrelaterade frågor – då handlar det om kunskap, erfarenhet och insikter, inte om huruvida du är man eller kvinna. Bloggvärlden är ett annat exempel, och Mashable lyfter fram Pinterest där kvinnor får mycket utrymme. Själv följer jag med spänning konton som @TrulyTherese @jennystromstedt @mymlan @Britstakston för att nämna några.

5. Mindre men duktigare team. Pr-avdelningar består av färre människor, men med bredare kunskaper och med fler automatiserade lösningar för tex mätning. Något jag själv använder mig flitigt av är möjligheten att tidsinställa, att få notifications direkt på mobilen från sociala medier, att dagligen ta emot rapporter från google alerts och summify. På så vis vet jag att jag ständigt har koll på egen hand, samt att jag får en sammanfattning kring vad som är populärt bland de jag följer just nu. Jag har sökningar på alla företag jag jobbar med och kan på ett enkelt sätt övervaka både deras aktivitet, vad folk säger direkt till dem samt vad folk säger om dem, eller om områden som de är intresserade av. Min livlinja: Tweetdeck.

En kort sammanfattning av Digital PR baserad på Mashables framtidstankar – i samband med mina personliga erfarenhet.

(Text skriven på emeliefagelstedt.com)

Bambuser nu avstängt i Syrien #Syria

Skrivet av Emelie Fågelstedt fredag, 17 februari, 2012

Här om dagen skrev Josefin ett inlägg om att det gick att se bombningen i Syrien live – något hon upptäckt genom att följa Syrien Nyheter på Twitter. Rapportering helt utan censur och en direktlänk till Syrien.

Nu skriver Dagens Media att Bambuser är avstängt i Syrien. Det innebär att linan till Syrien stängts ner, noll censur råder inte längre. Samma nyhet går även att läsa i #Ajour. Bambuser skriver på Twitter:

@Bambuser BLOCKED IN – Syrians can no longer access bambuser.com or use app on Syrian 3G. Pls RT

När demokratiska verktyg stängs av. I den arabiska revolutionen har sociala medier blivit ett av de viktigaste verktygen för att förmedla till omvärlden vad som faktiskt sker inne i länderna. Det började med Egypten, varefter jag kunde ställa frågan förra våren: Vad spelade störst roll: Traditionella medier eller sociala medier?

Betydelsen av sociala medier blir allt mer påtaglig inom politiken. Därav blir det allt viktigare för förtryckande ledare att försöka stänga ner det kommunikationsverktyget som befolkningen har med omvärlden.

*Bambuser: Live video streaming from your mobile phone or webcam.

Dela   /  Kommentera