Den befriande öppenheten

 

En sak gillar jag verkligen med de sociala medierna. Och det är öppenheten. Att alla möjliga åsikter står där och irriterar, vid sidan av det klatschigt reklamiga. Det gäller många saker, men jag tar ett exempel: Solsidans Facebook-sida. Där lägger produktionen ut bilder, citat, klipp, förslag och enkäter. Ibland raka frågor – vad tycker ni? Egentligen onödigt, för man behöver inte fråga. Folks åsikter väller fram. Några exempel:

Varför så lite Solsidan och så himla mycket reklam.. Trist!!

Säsong 3 har tappat stinget… Vill se mer av Ove!!!

Är väll bara att sluta titta om man inte tycker det är en bra serie! solsidan äger..

Solsidan är fanimej en parodi på sig själv. Det borde inte gå att göra sämre än andra säsongen, men det går tydligen. Lägg ner NU, sluta sänd och kör M.A.S.H eller valfri billig skit resten av söndagskvällarna, bara man slipper skämmas. Detta är pinsamt för Sverige!

Klockrent, men för korta avsnitt!!!

Är det inte befriande, på sätt och vis? Allt finns, positiva kommentarer bredvid bashing och hårda ord. Jag tror det är välgörande för toleransen att behöva stöta och blöta sig med folk och deras åsikter i offentligheten. Särskilt på Facebook, där man kan glömma anonymiteten. Även om såklart näthatet är den trista baksidan, så är framsidan – åfan, kan man tycka så? – ganska bra för oss.

Om inte annat lär det oss argumentationsteknik.

 

Dela inlägget

Om Ana Udovic

Frilansjournalist, född 1971, tvåbarnsmamma, en del av frilanskollektivet Garbo Reportage. Kallas ofta "arg men glad". Gick ut Journalisthögskolan 1997, jobbade på flera tidningar och sedan 2004 är jag frilans med kunder som DN, Aftonbladet, Mama, Fokus, Modern Psykologi, med många fler. Feminism och psykologi är favoriter. Motto: Jag skriver för dem som betalar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *