Det var väldigt upplyftande att ha kulturtexten om dagstidningens framtid uppslagen under morgonens frukostbestyr. Dukningen blev visserligen
försenad, och jag glömde ta fram mjölken, men barnen var som vanligt ändå sena till bords och ingen klagade på att jag ägnat mig åt tidningsläsning i stället för att brygga te.
Jag blev på gott humör för kulturchefen på Süd-Deutsche Zeitung skrev nämligen oerhört positivt om den tryckta dagstidningens stora förtjänster. Hans tes är att om branschen börjar inse papperstidningens styrka så har den en självklar framtid. Han vände det som brukar hållas som nackdel gentemot digital utgivning till fördelar.
- Visst, nyheterna kommer 10 timmar efter – men använd tiden till att fördjupa och förklara ett skeende.
- Ja, pappersformatet begränsar – men det tvingar tidningsutgivarna att sovra och värdera vad som är värt mest utrymme.
Även rent formuleringsmässigt finns en poäng i begränsningen – har man ett visst antal tecken på sig att formulera sin text tvingas man jobba mot ett mer stringent språk. Thomas Steinfeld menade att om man i branschen börjar arbeta med rätt typ av material i tidningarna (och inte försöka konkurrera med sådant material som gör sig bättre på nätet) kommer läsarna att förstå och uppskatta värdet av sin tryckta dagstidning.
Tack.Fortsätt förmedla dessa sanningar. Nu får man förstås inte glömma att det krävs kvalitet hos läsarna för att papperstidningen ska nå fram. Kvalitet i form av tillräcklig allmänbildning samt intresse, engagemang och ork.Det verkar vara si och så med detta hos dagens ungdomar.