Så var det sagt. Jag. Är. Inte. Med.
Vi pratade om Facebook på Garbo häromdagen, och jag berättade att jag inte är med. En frilanskollega sa att om man inte har gått med vid det här laget, ja, då är det verkligen ett medvetet val. Kanske var det bara ett fint sätt att säga, ”jag fattar inte hur man kan jobba som journalist utan att vara delaktig i sociala medier”.
Det är lätt att uppfattas som stofil om man inte är med på Facebook. Till och med mina barns mormor är med. Men jag ägnar mig inte åt fredagsmys heller, som alla andra. Det har varit ett medvetet val.
Som privatperson är det okej för mig att verka, men inte synas. Som frilans-journalist måste jag marknadsföra mig, precis som andra egenföretagare. Det är nu oundvikligt att inte vara med i sociala medier, och det är i journalistrollen jag nu väljer att flyta med alla andra fiskar.
Jag går med på Facebook idag, men några bilder från fredagsmys med mina barn, det kommer du aldrig hitta.
Jag förstår att sociala medier kan vara användbara som journalistiska verktyg, men kan jag som journalist värna mitt oberoende på Facebook? I november ordnas en kurs om Facebook för journalister. Kanhända finns det platser kvar, om du skulle vara intresserad.
