Jag sitter en dag på kontoret och funderar om jag verkligen kommer arbeta som bildjournalist hela livet? Resonemangen till att prova något annat innebär ju i regel att börja studera och starta en ny karriär, det skulle ju vara fantastiskt att få vara glasblåsare eller såskock. Men glädjen i de ovanstående yrkena får jag ut av att vara fotograf och framförallt så är syftet med vad jag gör viktigt för mig. Betydelsen!
Funderingen fortsätter, ja, jag sitter verkligen och går igenom eventuella utbildningar. Men varför, trivs jag inte eller varför prova något annat när du älskar ditt jobb så kopiöst mycket? För drygt en vecka sedan kom beskedet om att SVD hårt bantar sin tidning, var tredje fotograftjänst försvinner. Läs här.
Därav anledningen till söka till annat. Jag har inte ont om jobb, tvärtom, just nu har jag aldrig haft så mycket jobb. Och jag älskar att vara frilans. En vän till mig som jag inte träffat på länge frågade om jag numera var anställd? Jag skrattade för mig själv, en fast tjänst för en fotograf, finns det idag? Tjänster försvinner från tidningar och konkurrensen blir allt större.
Vi fotografer jublar idag åt dagens teknik, alla möjligheter till en bra teknisk bild, precis som amatören, den civile, utan yrkeshögskola, universitet eller livets hårda skola. Med hjälp av mobilkamera, att vara först på plats och ta en bild som inte yrkesfotografen dokumenterade.. Varför skall tidningen anställa fler fotografer när alla kan ta bilder? Argumentet emot blir ju att det är svårare att visa vad som är sant eller inte, i den bild som är tagen med mobilkameran, kvalitén är ibland inte tillräcklig, men vad gör de när den utbildade fotografen ändå retuscherar i Photoshop, vrider kameran lite åt höger/vänster och medvetet tar bort de på sidan?
Egentligen, det går och man ska inte jämföra fotografer, men i regel så besitter den erfarne fotografen mer erfarenhet, kvalitet i bildspråk och kanske ibland ett mer tydligt berättande. Jag tycker inte att det är speciellt kul när tidningar säger upp fotografer, däremot tycker jag inte att vi skall blunda och svälja som om dagen inte fanns. Vi är ju alla delaktiga i hur konsumtionen ökat bland elektronik och kvalitén bland mobilkameror blivit bättre. Vi fotografer är ju även medvetna om hur mycket dagens kameror underlättar i yrket(förstå mig rätt).
Så varför bli förvånad när tidningar inte har råd att anställa eller väljer att säga upp fotografer? Varför ser man inte uppsägningen som att tidningen satsar på multijournalistik, den nya äran att leverera allt! Kan det spara på kostnaden så varför inte, att kvalitén tär är ju vad jag kan tycka inte det primära i argumenten.
När jag läste på Poppius Grundkurs i Journalistik älskade jag möjligheten att förstå hur journalisten arbetade. När jag sedan avslutat studierna och fick göra en hel del jobb, som både journalist och fotograf, insåg jag att det inte var det jag ville. Jag gillar att skriva, visst gillar jag att fotografera, men i tidningen blev min primära huvudsyssla det som fick ta stryk i omfång, mer text istället för att man valde att dra på bra bilder, jag blev min egna konkurrent… Därför idag när jag säljer in jobb så berättar jag alltid det att mina bilder ska vara det primära!
Så, ännu en dag, vad ska jag bli när jag blir vuxen, min framtid? Såskock, glasblåsare eller bildjournalist. När jag surfar runt så ser jag även att Orrefors läggs ned…
Vilket fint inlägg Chrille!
Kram Julia