Ska internet få döda tidningarna?

För inte så länge sedan såg jag dokumentären ”Page One, ett år på New York Times” – om tidningskrisen i Amerika. En scen fastnade verkligen i minnet. Det var är huvudpersonen – en journalist som rökt lite för mycket cigg – höll upp en webbsida på ett frejdigt seminarium om att framtiden ligger i de sociala medierna och att tidningen är död. På webbsidan hade journalisten klippt hål på små inlägg där det hänvisades till tidningsartiklar.

Det var hål överallt.

Ändå är det så att nätet håller på att ta kål på tidningsjournalistiken. Trots att folk uppenbarligen använder journalistik hela tiden. Detta eftersom INGEN TAR BETALT för journalistik på nätet! Fortfarande inte! Det är katastrof. Jag förstår uppsåtet, hade det kostat att läsa tidningar på nätet så hade folk struntat i att läsa tidningar på nätet och nätet hade aldrig blivit vad det var. Men jag gillar ändå inte själva grundinställningen, varför? Jo, för den säger att journalistik, det behöver inte kosta någonting. Det kan man ta del av gratis.

Har någon utanför mediebranschen en aning om hur kostsamt det är att producera journalistik? Hur mycket kunnande som måste ingå, hur många ögon som måste titta? En kort utbildning i varför det kostar att producera text som innehåller annat än (godtyckligt) tyckande:

1. Du har ett problem. Tex att Stockholm håller på att översvämmas av råttor.

2. Du undersöker problemet – är detta sant? Vad säger de på stadshuset, avdelningen för sanitära angelägenheter? Ja, det är sant. De har ökat. Men är det så farligt? För att veta det krävs att du pratar med en som har koll på hygien, någon inom vården eller kanske en veterinär.

3. Du frågar dig – vad görs åt detta? Nu är det politikerna på stadshuset du ska kontakta, alltså ringa och försöka få tillgång till (bara detta kan ta 2-3 timmar). Och så behöver du förstås gärna bägge sidor, vad gör sittande kommunstyrelse? Vad säger oppositionen?

4. Du ska skriva en text. Den ska var fullt begriplig för alla mellan 12 och 112, trots att du pratat med tjänstemän som bara använde fackuttryck. Kanske måste du dubbelkolla ett par gånger så du förstod allting rätt, och så formulera om det.

5. Du ska skicka texten till redigeraren, som läser igen, fixar till vissa saker, typsätter rätt och sätter en rubrik som är lockande (för det kan nästan aldrig den som skrivit texten göra själv). Redigeraren tar sedan texten till korrekturet, dessutom tittar en chef över texten.

6. Allt ska publiceras. Det kan komma en hel del reaktioner på texten dessutom – det är en arbetsuppgift bara att svara på dem!

Så – varför ge bort detta arbete gratis? För hittills är det bara ett fåtal tidningar som kan göra vinst på nätet. Aftonbladet är en, varför? Jo de tar betalt för vissa texter!

Annonsering på nättidningar är fortfarande ett skämt, ingen betalar ordentligt för att synas på en tidnings hemsida. Betydligt mer för att finnas på en tidnings fysiska sida. Så vad ska vi göra?

Mitt förslag är drastiskt: Alla (de stora) tidningarna går ihop. Bestämmer sig för att sätta lås – på allas hemsidor. Med ett meddelande: Du får tillgång till tidningen så fort du köper en prenumeration! Om alla gör detta samtidigt, kommer det bli några veckors oro och allmän frustration. Men sedan vänder det. Är jag säker på. Folk vet ju redan, egentligen, att tidningar det är något man köper. Något man betalar för. För det är så mycket viktigt arbete bakom. Som kostar.

Låt det få kosta. Låt tidningarna leva. Med ordentlig journalistik däri.

Tweet