”PMB, du får inte ta några pormaskbilder. Det var en fotograf som ville ta några ”konstnärliga” bilder på mig och de blev förjävliga” berättar Björn Ranelid när jag närmar mig.
Otroligt spännande möte med litteratur kungen. Han var vänlig och blev väldigt glad när jag började prata skånska, eller försökte. Han berömde dialekten iallafall. Mycket tack vare mina somrar i Skanör.
För fem år sedan gjorde jag min första resa, på egen hand, på Västerås flygplats kissade jag hela tiden av ren nervositet. Väl på flygplatsen mötte jag fotografen Christian Strindert, en man som fick ta mig under vingarna. Vi landade i Pristina, togs hand om svenska militären och fick bo på deras camp. Jag ville se mer, mer än Försvarsmaktens arbete, jag ville ge mig ut ensam på slagfältet!
Det var då Christian tog tag i mig och sade på grov skånska.
- Om du ska ge dig ut ensam på fältet, utan den svenska militären, då är du DL, dödens lammunge!
Sedan dess har ”DL”-uttrycket åkt med mig till varje land. Användbart. Och för att komma till sak, jag gav mig faktiskt ut på gatorna i Kosovo, som jag brukar göra när jag reser. Jag minns knappt hur Pristina var när jag var här 2007 men nu idag så möts jag av trevliga människor, en stark sol och otroliga landskap. Tretton år sedan kriget.
Bäste Herr DL. Du har verklifen gjort en resa och är en framgånga saga utan motsvarighet. Grattis till att du lyckades förverkliga diva drömmar
Din vän och beundrare
Christian
Heja Christoffer!
Jag ser Christians inlägg här och tänker att det är ju kanon om du med dina gästföreläsningar och blogginlägg kan vara en förebild för andra journalister och fotografer som längtar ut i världen. Många kan nog tänka att det är svårt att få jobba utomlands och något som kommer längre fram i karriären. Därmed kanske de inte ens försöker. Du med dina 24 år är ju ett levande bevis på att det går om man bara vill och är beredd att jobba hårt för att uppnå sina mål. Go, Christoffer, go!