Jag tänker att vi har varit lite oförskämda mot våra krukväxter här på Garbo den senaste
tiden. Det är inte bara vattningen vi garboiter är lite dåliga på, vi har
dessutom inte fattat grejen med att prata med våra gröna kompisar. Var och vartannat
arbetsmöte tar vi upp det, lite grönt skulle vara fint här på kontoret, bättre
luft, lugnande effekt vid stirriga deadlinesatmosfärer. Som om det bara
handlade om vattningen, herregud, växter vill ha kärlek som alla andra levande
varelser, eller nåja, i varje fall har de känsliga sinnen. I New Scientist
skriver Daniel Chamowitz om hur en lätt skakning av växten kan få den att
minska i växten . Och att de faktiskt talar med varandra, med hjälp av olika
doftämnen. Tveksamt om jag vill veta vad de tycker om oss här, när vi stövlar
in i köket och drar igång kaffemaskinen utan någon som helst känsla för de
halvtorkade växterna som står där bakom svartpepparkvarnen och olivoljan på
köksbordet. Att de, och inte bara vi, också skulle må bra av en droppe vatten, lite skönt småsnack och vänlig
uppmärksamhet…Vi får göra schema för det på nästa möte.