Igår, onsdag, drog OS-tävlingarna i gång i London. Fram till söndagen 12 augusti är det fest för alla sportälskare. Friidrott, handboll, simning, cykel – ja, världens främsta idrottsutövare tävlar i en mängd sportgrenar och mycket spänning kan avnjutas i tv-soffan.
I morgon kväll sänds den stora OS-invigningen och den brukar av tradition vara både påkostad och spekakulär. I svensk tv kommenteras den av Jakob Hård och Ebba von Sydow och sannolikt lockar den en mängd tittare världen över. Själv har jag aldrig varit mycket för att se stora invigningar på tv. Den storslagna känslan låter sig inte förmedlas särskilt väl via tv, även om tv:n skulle ha en skärm i kolossalformat. Att vara på plats är en helt annan sak.
Förra veckan tillbringade jag i Göteborg under Gothia Cup, som lagledare för min sons Hammarbylag. Gothia Cup är världens största internationella fotbollscup för ungdomar. I år deltog 37 200 fotbollsspelare från sammanlagt 78 länder, och hela Göteborg genomsyrades av detta omfattande evenemang.
I likhet med OS inleds Gothia Cup med en välarrangerad invigningsceremoni. I år tågade representanter för de 78 länderna in med sina flaggor på Nya Ullevi till en snyggt mixad kavalkad av de senaste hitsen. Presentationen av deltagarländerna varvades med tal, sång- och dansuppträdanden och ceremonin avslutades med fyrverkerier.
Det låter antagligen ganska prosaiskt när jag beskriver det i text. Men det var fantastiskt häftigt. Precis som i OS deltar många länder i Gothia Cup och känslan av att fotboll förenar ungdomar från världens alla hörn är speciell. När svenska gruppen Panetoz rev av sin dunderhit ”Dansa Pausa” och hela Nya Ullevi stod upp i bänkraderna och dansade i takt då fanns det bara glädje. Jag blev berörd, på ett sätt jag aldrig skulle ha blivit om jag sett invigningen på tv. Den känslan kommer en mängd människor få uppleva under OS-invigningen på Olympiastadion i London i morgon kväll. Lyllo dem!
Rätt. live är en helt annan grej. Man upplever mer och – och andra grejer – när man till exempel ser en fotbollsmatch på plats. Däremot kan det vara så att själva idrotten går fram bättre i TV. Friidrott skulle jag tro är överlägset bättre i TV än på arenan.