Det finns ett ständigt återkommande ”vi” i de dagstidningar jag läser som jag inte alltid känner igen mig i. Det kan heta att ”vi har
blivit ett surdegsälskande folk” när skribenten i själva verket menar att hans/hennes bekantskapskrets börja vurma för denna brödvariant. I gårdagens Expressen stöter jag på fenomenet igen. Kristoffer Linds text om kulturjournalistiken börjar med en betraktelse om att facebook går att använda som utläsare av vad som ”engagerar svenskarna”. Så här:
…är fb ett slags avläsare av stämningar i landet, en ocensurerad
opinionsmätning. Inte oväntat är det melodifestivalen som utan konkurrens
engagerar svenskarna mer än något annat. Förra veckans beslut att förlägga den
i Malmö utlöste en sådan stark proteststorm bland statssekreterare,
riksdagsledamöter, författare och annat löst folk i min bekantskapskrets att
jag närmast kände mig generad.
Ehh…bland mina facebookvänner är det ingen som skriver om det faktum att melodifestivalen ska arrangeras i Malmö.
Skulle jag använda samma metod som Kristoffer Lind för att utröna vad som engagerar svenska folket just nu skulle jag påstå att Hammarbys dåliga form i Superettan är det viktigaste just nu för svenskarna. Men till skillnad från Lind inser jag att min bekantskapskrets på facebook inte är representativ för hela befolkningen.
