Lokaltidning: Mitt i

Nu har min semester börjat, och i år blir det en liten sommarturné genom landet. Först bär kosan norrut, till Rättvik, och imorgon går den fullpackade bilen. Sedan far vi söderut, till västkusten och vidare till Skåne. Därför tänkte även jag att det skulle passa med en liten sommarföljetong: jag tänker göra nedslag i de lokala tidningarna dit vi kommer. Säga något kort om helhetsintrycket jag fått av tidningen och plocka ut något exempel jag funnit inspirerande och läsvärt. Eftersom vi fortfarande är på hemmaplan blir det idag:

Mitt i – edition Söderort Hammarby/Skarpnäck.

Jag har nog aldrig riktigt gett Mitt i-tidningarna någon ärlig chans. Bland allt jag vill och behöver läsa så hamnar den långt ner på listan. Men det kan också bero på att ettorna sällan lockar till läsning, att ”nyheterna” känns gamla. Som idag, mer än en vecka efter att sommarens t-banekrångel med 20-minuterstrafik och renovering av några stationer är igång, så toppar tidningen med ”Lång väntan på t-banetågen”. Jaha. Vet vi väl redan. Tidningen hade gjort ett betydligt alertare intryck om den publicerat en artikel om t-banekrånglet INNAN det började, eller åtminstone förra tisdagen, när sommartiderna precis börjat. En annan gång i våras toppade tidningen med att torget i Kärrtorp var slitet och tråkigt.

Men genom åren har jag faktiskt också läst en och annan intressant feature-artikel. Och det gör jag också i detta nummer. Reportaget om Emma Östergren som designar virkade kläder – vilka görs av ett femtontal kvinnor i Zimbabwe – känns angeläget. Genom företaget kan de 15 kvinnorna som tidigare var arbetslösa nu försörja sina familjer. Vägen ur fattigdom för en stor del av världens befolkning handlar just om företagande – otaliga mikrokreditsprogram stöder människor som vill starta företag, inte minst kvinnor. Under min lilla tidningsstund på stranden nås jag av en annan värld och verklighet, och jag tänker på alla dessa kvinnor jorden runt som sliter så hårt för sin överlevnad, och gläds åt att några nu, förhoppningsvis, får en vettig ersättning för sitt slit.

Dela inlägget

Om Ulrika Nilsson Lokrantz

Medlem i frilansgruppen Garbo reportage. Göteborgare i förskingringen sedan 1999, som trivs utmärkt i Stockholm Bagarmossen dit jag flyttat med tvillingsöner och man. Från början är jag civilingengör i kemiteknik från Chalmers, men sadlade om och blev journalist för åtta år sedan. Efter några vikariat på landsortspressen valde jag frilansbanan. Jag vill berätta de små och stora historierna som vidgar synen på verkligheten Några tidningar jag skrivit för är: Dagen, Kyrkans Tidning, Budbäraren, Energi & Miljö, Process Nordic, Mama, PS, FDB:s nyheter (föräldraföreningen för dyslektiska barn) och MedTech Magazine.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *