Min dotter sjunger den med stor inlevelse, till frukostfilen,
pannkakslunchen, leken, middagen och tandborstningen. Vargasången som Lena
Nyman, i rollen som Ronja Rövardotters mamma Lovis, sjunger för Ronja. Min
dotter provar olika tempus, leker med orden och analyserar innehållet. Och när
hon sedan själv ska somna fullständigt sprakar det av nya ord och nya sammansättningar
i hennes huvud. Ett hysteriskt kul, bra och utvecklande lärande!
Och hon, alltså min dotter, har gjort helt rätt enligt språkforskaren Ulla Ekvall,
professor i svenska vid Linnéuniversitetet. I senaste numret av Språktidningen läser
jag om Ekvalls undersökning som visar samma sak, att läsa andras texter är så
klart ett sjukt tacksamt sätt att själv bli bättre, det visade sig att när
sjätteklassare fick läsa inledningen på just Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter,
analysera texten och sedan skriva eget så visade de prov på betydligt fler
sammansatta ord, rappare språk, - och betydligt mer lekfullt.
Ekvall blev nöjd, och sjätteklassarna språkglada. Inte världens upptäckt men
värt att påminna sig om. Och så läser jag chefredaktören för tidningen Skriva,
Per Adolfsossons, krönika i senaste numret ” Deckargenren är värd att snegla
på för alla som skriver berättelser, oavsett slag. Kan du skriva spännande så
kan du sälja vilken historia du vill.” skriver Per.
Skönt! Kan nu fullt ut ägna mig åt min deckarorgie i sommar, det är inte bara slapperi, det
är billigaste skrivkursen. Kommer alltså sälja guld i höst!
