Den nya tidningen Miss World fick en del uppmärksamhet redan innan den kom. Jag har sällar mig till de nyfikna och köpt ett exemplar. 260
sidor för 89 kr.
Det här en typisk produkt som en som sån som jag gärna sågar. Den känns helt enkelt för mycket ”Sofo” och med det menar jag något slags pretentiöst anslag. Det är manifest om hyllning till Moder jord, om att bryta det likriktade utbudet, om tro på den mänskliga berättelsen. Lite känsla av en rad upprepade klyschor. Och visst blir jag i likhet med Ana Udovic lite undrande över idéer som dessa: En tablå av allt tänkbart, utan annan röd tråd annan den än att den saknar röd tråd. En galen mix där du aldrig vet vad som väntar när du vänder blad.
Det låter dels naivt, dels något vi hört förr. Men det jag läser är ju faktiskt rätt bra. Lite internt i vissa delar kanske. Kanske lite för mycket fråga-svar-intervjuer. Men mycket hygglig läsning är det ändå.
Det kanske helt enkelt är så att jag, efter att ha suttit i frilansgrupp på Söder i åtta år själv blivit en del av det jag reagerat mot…???? Att jag faktiskt är precis rätt målgrupp för en tidning med kredd i Sofo?
Det är väl just så det funkar – alla trendkänsliga nya Södermänniskor uttrycker skepsis mot utvecklingen, det gillar ju inte alls att Söder blivit ett ghetto av lattedrickande, bostadsrättsinnehavare i mediebranschen men ser inte att de själva är just det som de inte gillar.
Är jag där själv?
