Tillslut gjorde jag det. Deltog i ett lopp, ett där man springer. På riktigt.
Det må vara bara 3,7 kilometer och det var okay att gå. Men jag gjorde det, jag som alltid har hatat tävlingar av alla de slag. Speciellt de med inslag av sport.
Väldokumenterat så klart. Det var ju Sveriges tidskrifter som anordnade hela härligheten. Här har ni därför ett bildbevis – för vem fastnade förstås på bilden: http://sverigestidskrifter.se/medieruset/bilder-2012?collection_683=682
Tråkigt nog var det bara jag och garboiten Magnus Hagström som tillslut dök upp, när dagen D var inne. Alla de andra bangade. Således var det också vi två som fick en kall öl i gräset efteråt, som belöning.
Och jag måste ju avslöja, så här efteråt, att det bästa var gratismassagen som man fick efteråt!
