I fredags gick startskottet för sommaren. Då firade vi svenskar midsommarafton. Det spelar ingen roll om vi har ett par veckor kvar till sommarsemestern.
Dans kring majstången och blomsterkrans i håret är vårt sätt att fira att sommaren äntligen är här. Och så midsommarmaten förstås. På många sätt förvillande lik maten som har sin självklara plats på bordet på julafton och påskafton – de andra två aftnarna som ingår i trion traditionella högtider som de flesta av oss firar på ett eller annat sätt.
Självklart passar tidningar av alla de slag på att locka läsare med reportage om den härliga midsommarmaten. Precis som jul- och påskmatsrecept punktligt dyker upp när dessa helger nalkas. Och nog räddade jag DN.Lördag 16/6 från att drunkna i tidningshögen, vid åsynen av den läckra jordgubbstårtan med ett blågult band runt på omslaget och puffen ”Festen kan börja”.
Men……så började jag tänka efter. Vilka är det egentligen som använder sig av nya midsommarrecept? I DN:s fall gourmetkocken Fredrik Erikssons sillsorter ”med en twist”, matjestårta de luxe, kryddstekt rapsgris med persiljesås och trädgårdssallad, och som kronan på verket, efter en rad andra delikatesser, den lyxiga jordgubbstårtan. Så klart med hembakade bottnar. Vilka har tid att tillaga denna, med all säkerhet fantastiskt goda, midsommarmat?
Med julen och påsken är det annorlunda. Inför jul är hela december kantad av julförberedelser, där förberedelserna i sig är traditioner vi inte vill vara utan. Som att göra julgodis, baka lussekatter och pepparkakshus. Och visst händer det en del socialt i december, som lussetåg på barnens skola och dagis, om man har barn, julfest på jobbet och glöggfest med vänner. Men jobbet är sällan kniven på strupen-stressigt. Sannolikt för att julledigheten inte är så lång att man behöver ”göra klart” allt mellan himmel och jord på jobbet före jul. Man är ju snart tillbaka på kontoret igen.
Inför påsken är det lite tvärtom. Inga större åthävor, stress eller stora förberedelser vad gäller mat och firande där. Kanske den mest avslappnade av de tre storhelgerna.
Men midsommarafton. Den föregås av ett veritabelt rally på flera plan. December upphöjt till 10. Maj och juni är en ändlös räcka av brännbollspicknickar barnens klasser och dagisgrupper, skolavslutningar och sommarfester på jobbet. Inför årets längsta semesterledighet (som för de flesta infaller på sommaren) har man dessutom ett parallellt race – jobbracet. För oss frilansare ska alla uppdrag slutföras, och manegen ska krattas för inkomsterna efter semestern. Artikelidéer ska säljas in och intervjuer bokas upp.
Och midsommarafton är till på köpet placerad på en fredag. När ska man handla till, förbereda och tillaga kryddstekt rapsgris och baka den lyxiga jordgubbstårtan? Många, liksom jag själv, reser dessutom kors och tvärs genom landet för att fira på det egna eller på andras lantställen. Ska man då stuva in matjestårtan de luxe i bagageutrymmet? Eller sitta med den i knät i en stekhet bil mil efter mil efter mil? Hur de luxig är den efter det? Och stupar den förberedda maten på transportfrågan, ska man då, vid Destination Midsommar, skippa Små grodorna, tombolan och go’fikat med släkt och vänner och i stället förskansa sig i köket dagen lång i syfte att kreera midsommarbuffén som slår alla med häpnad.
”Mamma! Ska du inte följa med och dansa kring majstången?”
”Nej, lilla vän. Jag kommer att fira midsommar i köket. Men akta dig vilken supersmaskig rapsgris du kommer att få till middag!”
Eller så var det aldrig meningen att denna mat skulle lagas till av oss vanliga dödliga. Som så mycket annat som serveras i medierna var det kanske bara tänkt som bränsle för våra drömmar om ett lite bättre, lite härligare liv. En midsommarmatsdröm. Varken mer eller mindre.
En midsommarmatsdröm… Det var stiligt, Charlotta!