Sommar. Det brukar innebära att morgontidningarna publicerar långa följetonger, så deras läsare kan läsa en hel bok fast fördelat på artiklar och levererat i brevlådan varje dag. Jag tänkte försöka mig på en sommarföljetong, fast min kommer handla om min ”karriär” i journalistsvängen. Hur jag kom hit. Egentligen värjer jag mig emot begreppet karriär, men jag hittar inget bättre ord för yrkesutveckling. Att komma hit, där jag nu befinner mig, är heller ingen speciell höjdpunkt. Det är bara som det är. Jag är här, en frilansjournalist som skriver för alla möjliga tidningar, om högt och lågt. Som är rätt nöjd i yrkeslivet, just nu åtminstone. Hur fan tar man sig hit då? Jo, det ska ni få veta!
Del 1 (av 8): UTBILDNINGEN
Kort och koncist kan man säga att efter ett antal planlösa A-kurser på universitetet, begav jag mig till Paris och läste franska, sedan började jag jobba på en texmex-restaurang och det kändes ett tag som att jag skulle bli fast där för alltid. Vilket definitivt inte hade varit bra för mig.
Men det hände en del elände och själv gjorde jag alltför många dumheter, så jag insåg att jag måste hitta på något nytt. Då kom jag på: När jag var liten ville jag ju bli journalist! Så jag begav mig hemåt för att sätta planen i verket. Hittade en journalistutbildning för akademiker, på 1 år, som studielånen skulle räcka till. Bara det att jag först måste ha fil kand, alltså klara B- och C-kurs. Gjorde detta, i statskunskap. Så sökte jag journalistprogrammet i Göteborg, satt en hel dag och gjorde skriv- och andra prov.
Dagen då jag kom in var en av mitt livs gladaste. Så kom hösten och jag började i skolan. Det var den lättaste utbildningen jag någonsin gått på. Men inget fel i det eftersom själva yrket är ganska tungt, i början. Vad jag minns ägnade jag allra mest tid åt att umgås med klasskompisar och hoppa från en fest till nästa under mitt år på Journalisthögskolan i Göteborg. ETT MYCKET SMART DRAG visade det sig. Fortsättning följer…
