Ibland är jag ganska impulsiv när jag uttrycker mina åsikter. Jag brusar upp och tycker hemskt mycket saker på en och samma gång, så tänker jag efter först efteråt. Jag har lärt mig acceptera det här hos mig själv och jag tycker ganska ofta att det är bra. Jag är nämligen mycket hellre en människa som tycker en massa saker än en som inte tycker något alls. Detta gäller dock alltid mina personliga åsikter och det är kanske just därför jag ibland upplever att det är ett problem när man använder sig av alla kommunikationskanaler som finns online och dessutom jobbar med samma sak.
Man skapar sin egen person på nätet, de som läser den här bloggen ser mig på ett sätt, läser de min Twitter också så kanske bilden av mig breddas. Det allra bästa är ju om man dessutom jobbar tillsammans med mig och att vi äter en middag tillsammans då och då. Men så kan det ju tyvärr inte fungera. Man måste ”vårda” sin internetprofil om man vill att människor ska se på en på ett visst sätt. Och igår efter att jag skrev om Paradise Hotel fick jag lite ångest. Rubriken var en enda lång harang av fula ord och sen så bad jag dessutom TV6 och TV11 att fara åt helvete. Är det verkligen så himla bra?
Kanske inte. Men så tänker jag igen och funderar över om jag kanske hade kunnat formulera mig på något annat sätt. Det kunde jag inte. Det var inte jag som sa det fula och det är i alla andra sammanhang fel med mobbning. Men inte i TV. Ju mer mobbning och kränkningar desto bättre, och det är så himla himla ruttet. Så jag bestämde mig ändå för att jag visst får tycka och reagera och att jag måste lära mig att tycka om att jag gör det, både online och irl. Sån är jag.
Jag tycker ändå att det här exemplet visar ganska tydligt den problematik som finns kring ens profil på nätet. Vilka får man tycka om egentligen? Hur ska man formulera sig för att inte stöta sig med någon man eventuellt kommer att möta och kanske jobba med i framtiden? Eller just nu? Vad säger ens chef om man tycker till om branchkollegor till exempel?
Jag är över lag förespråkre för att man ska få vara människa på nätet. Man får twittra om att man är deppig och gråter täcket blött för att man är ensammast i världen och man får tycka att TV6 suger. Men med det sagt finns det såklart omständigheter man måste ta hänsyn till ibland, och då får man göra det. Ibland utifrån en själv och ibland utifrån ens chefer och det företag man jobbar för. Men ändå, bättre med lite debatt än total likgiltighet? Eller vad tycker ni?
