Mitt senaste blogginlägg handlade om att fotbolls-EM stod för dörren och med den en bevakningsexplosion i samtliga medier, där få världshändelser får lika stort utrymme i press, radio och tv som detta mästerskap i Polen och Ukraina.
Och nu är det i gång. Sverige kunde ha fått en bättre start än förlusten mot Ukraina i premiärmatchen, och nu väntar matcher mot England och Frankrike innan vi vet om vårt kära landslag kommer att ta sig vidare från gruppspelsgruppen eller om det är tack och adjö för vår del, när slutspelet tar sin början.
Ett mästerskap av den här omfattningen är rena rama härligheten för fotbollsälskare. 23 dagar fotboll, och ofta två matcher per kväll. Själv är jag måttligt road av att se fotboll på tv. Hur hög nivå det än är på spelet, och även om Sverige är med och kämpar på planen. Jag kan bara inte få upp den rätta entusiasmen. I stället har jag fått en faiblesse för alla fotbollstyckare i spalter och tv-studior. Jag tycker verkligen att det är både intressant och underhållande när Aftonbladets Simon Bank, SVT:s Daniel Nannskog, och Johanna Frändén, TV4:s Olof Lundh, Patrik Ekwall och Johanna Garå och DN:s Johan Esk går loss i skarpsinniga, välformulerade haranger om vad som kommer att hända på planen, vad som har hänt och varför. Det finns heller ingen hejd på utbudet av dessa tyckare. Det går uppenbarligen att analysera fotbollsmatcher, fotbollslag och fotbollsspelare ur alla upptänkliga vinklar och vrår.
Johan Croneman skrev i lördagens DN att han nästan kunde ångra att han i slutet på 80-talet efterlyste mer och djupare analys inom fotbollsjournalistiken. ”Som jag blev bönhörd!” skriver han. För det är ju inte bara i mästerskapstider det ägnas stort medieutrymme åt fotboll. Det sker året runt. Och jag kan inte låta bli att fundera lite över hur det skulle se ut om något annat specialområde skulle få lika mycket uppmärksamhet i medierna. Men så länge fotbollsjournalistiken, med tyckaressen i spetsen, gör ett så bra jobb som jag tycker att de gör, så unnar jag dem utrymmet. Kanske något för kulturjournalisterna att låta sig inspireras av? Varför inte?
Smarta tyckarrepliker har verkligen blivit ett sätt att nå fram genom mediebruset. Underhållning och information i ett paket, liksom.
Jag håller med om att man kan ifrågasätta det gigantiska utrymmet som fotbollen får. Fast jag är fotbollsfan tycker nästan att det är ett problem att fotbollen tillmäts sådan bertydelse. Å andr sidan – eftersom jag ju själv tycker fotboll är roligt är det mestadels kul med denna fotbollsbevakning. Det omfattande fotbollsintresset har ju dessutom gjort att en sådan som jag kan leva på journalistik inom ett fält som egentligen är rätt begränsat.
Hr Hagström.
Jag tror att Croneman hakar upp sig de s.k. experter som sitter och mal i timmar innan varje omgång av Champions League, vi pratar om personer som Bosse Pettersson / Rit-Ola och liknande.
Och då far jag samma känsla, de få minuter som jag kan sitta stilla.
Forza!