Nu ska Odd Molly-Holknekt starta en världsförbättrar-tidning som kommer att presentera helt oväntade saker, för varje blad vi vänder ska det dyka upp spännande människors ocensurerade sanning. Det låter ju helt crazy och härligt. Bara det att. (Ja, nu är jag tråkig.) När icke-skrivande människor ska skriva saker blir det bara ibland läsbart. Ofta blir det det inte. Varför? Jo för de är o-v-a-n-a vid att hantera språket. Vilket inte är konstigt, de har ju ett annat jobb. Att skriva text som publiceras är ett yrke nämligen. Som man lär sig genom många timmar vid tangentbordet. Därför tenderar människors ocensurerade helt gaaalna sanningar ofta att likna torftiga svenskuppsatser (inte alltid!). De har inte lärt sig små knep som att man lägger själva Grejen först, samt ha en Krok ner i texten – detta tar en evighet att lära sig, och många journalister har fortfarande svårt att göra catchy ingresser (som text-starten heter).
Men såklart ska man prova allt, lycka till! Vi ses i tidningshyllan. Må bäste skrivare vinna.
Att starta en tidning är väl inte samma sak som att skriva i tidningen? Sofia Mirjamsdotter (journalist – en skrivande människa) är t ex med på tåget, kolla här: http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/06/03/vad-gor-jag-nu-for-tiden/
Okej, jag förstår, det låter ju klart bättre om man har lite journalister vid rodret. Men i artikeln i Resumé stod att följande personer ska skriva i tidningen: ”Miss World bjuder in konstnärer, fotografer, spännande personligheter och andra att göra vad fan man vill med tidningen, utan censur.” Alltså folk som inte är vana skribenter. Det kan bli väldigt bra, om det finns journalister där som arbetar med texterna. Nu verkar de ju ha er så då är förutsättningarna bättre. (Jag har själv arbetat väldigt mycket med icke-skribenters texter, på Sourze, så jag vet. Om man jobbar med texterna och bearbetar dem kan man vinna mycket, få till riktigt bra texter som fortfarande känns vilda och fria.)