Ett ämne vi frilansar går igång på är: våra arvoden. De är för låga. De följer inte med den allmänna löneutvecklingen för journalister. Ibland
till och med sänks de. Vi misstänker att vi frilansar får ta en stor smäll när mediehusen måste spara in. Det tycks vara en lag som följt genom mänsklighetens historia, de som är längst ner i kedjan och har som skörast villkor, de är de som får betala priset när ekonomin sviktar.
I senaste konjunktursvackan drabbades mediebranschen hårt, med svångrem både mot anställda och frilansar. En del koncerner har inte hämtat sig än. Journalisten.se rapporterade igår om Stampen, som bland annat äger Göteborgs-Posten. GP har ett kraftigt sparbeting som innebär vikariestopp, övertidsstopp och restriktioner för resor och inköp. Förmodligen också restriktioner för inköp av frilansmaterial, det står inget om det i artikeln men så brukar det vara på redaktioner med sparbeting. Det märkliga är att Stampen delar ut max-bonus till
sin VD och en rekordhög utdelning till aktieägarna. Det sticker i ögonen. Det inte bara sticker i ögonen, det är en orättfärdig fördelning av koncernens ekonomiska börda.
Och igår rapporterade också Medievärlden om förlaget Egmont, som gör sitt bästa resultat någonsin Samma företag skickade under hösten ut så kallade fulavtal till sina frilansar. Fulavtalen går ut på att företagen snor frilansens upphovsrätt för att kunna använda materialet i flera av sina publikationer, oftast utan ingen, eller väldigt låg, extra ersättning. Upphovsrätten och arvodena hänger ihop. Låga arvoden gör att vi inte kan försörja oss. Förlorad upphovsrätt gör att mediebranschen behöver färre artiklar av oss, och då tjänar vi också mindre pengar. Att sno upphovsrätten och betala dåliga arvoden, är båda sätt för förlag och mediehus att spara pengar. Det är som vi misstänkte, vi frilansar drabbas när företagen vill spara, oavsett om de behöver det eller ej.
