Maria Sveland är en debattör jag gärna läser. Hon skriver medryckande, hon har tydliga åsikter och är orädd som skribent. Det innebär inte att jag tycker som hon, ofta inte alls faktiskt. Jag har dessutom en känsla av att hon väljer att förbigå relevanta argument som inte passar in i det hon vill säga.
I dagens DN skriver hon intressant om Magnus Lintons reportagebok ”De hatade” under rubriken Hatet som gör mig politiskt deprimerad. Det är en mestadels bra text om tendensen till högerförskjutning i den allmänna debatten. Men eftersom Sveland svingar vilt hittar jag också tankegångar som känns rätt främmande. Läs följande stycke:
Jag kommer att tänka på det som Susan Brownmiller skrev i sin bok från 1976, ”Against our will – Men, women and rape”, hur det faktum att ett fåtal män våldtar kvinnor upprätthåller en maktobalans och skapar en rädsla som även de män som inte våldtar kvinnor tjänar på – eftersom rädslan för våldtäkt påverkar alla kvinnors beteende, rörelsemönster, självbild, sexualitet. Även de som inte blir våldtagna tvingas förhålla sig till att detta är något som kan ske och sker när som helst.
Enligt detta synsätt skulle alltså jag, i egenskapen av att tillhöra gruppen ”män” (ca 3,5 miljarder individer) ”TJÄNA” på kvinnors rädsla för våldtäkt. Som det sägs i texten: Rädslan för att bli våldtagen påverkar alla kvinnors rörelsemönster, självbild, sexualitet. Ursäkta, jag tycker inte att jag tjänar ett dugg på att kvinnors sexualitet, rörelsemönster och beteende styrs av deras rädsla för våldtäkt (om det nu är så, men det är en annan debatt). Jag anser tvärtom att det vore mycket bättre om kvinnor och män kände sig fria att leva som de önskar. Över huvud taget tycker jag det är ganska tveksamt att klumpa ihop alla män respektive kvinnor till egna enheter och framställa det som att det pågår någon slags kamp mellan dessa kategorier. I min uppfattning av tillvaron finns det oändligt många fler sammanhang där skiljelinjerna inte är sådana att det står män på ena sidan och kvinnor på den andra.
Man kan byta ut män mot muslimer och få texten:
”..hur det faktum att ett fåtal muslimer är terrorister upprätthåller en maktobalans och skapar en rädsla som även de muslimer som inte är terrorister tjänar på – eftersom rädslan för terrorism påverkar alla icke-muslimers beteende, rörelsemönster, självbild, yttrandefrihet. Även de som inte blir sprängda tvingas förhålla sig till att detta är något som kan ske och sker när som helst.”
Säger man muslimer är det ganska logiskt, man kan ju skrämmas till att konvertera till religionen.
Men män som inte våldtar tjänar inte på att kvinnor är för rädda för att dejta dem.
Andre: Förstår inte vad du grundar den ”logiken” på. Om vi pratar om muslimer -och inte islamister- så har de flesta inget intresse av att andra ska skrämmas till att konvertera till deras religion. Däremot påverkar det dem förstås negativt att associeras med terrorister baserat på att de har en gemensam religion.
Bra, Gunnar! Det där är nog (trots hård konkurrens) det värsta i hela artikeln, och Sveland ska skämmas.
Du, bara för att du inte gillar att kvinnor ändrar sitt beteende, betyder det inte att du inte gör vinster på det. Kvinnor blir trakasserade för att de säger emot män, för att de konkurerar med män, och för att de delar uppmärksamhet med män eller inte ger män den uppmärksamhet de vill ha. På grund av att kvinnor anpassar sig till detta kommer du lättare fram i erbetslivet, du får mindre motstånd för dina förslag och du får mer tid och uppmärksamhet från folk än vad du skulle fått annat. Du kan tycka precis vad du vill om detta, men att kalla det något annat än sociala fördelar är rent ohederligt. Sluta ta såna här saker personligt, det handlar inte om dig.
Jag är medveten att om att det finns strukturer i samhället som till exempel gör att kvinnor har lägre snittlön än män. Absolut. Det jag vänder mig mot är det underliggnde synsättet i tesen om att män ”tjänar” på kvinnors skräck för våldtäkt. Den antyder att män och kvinnor i grund och botten har olika intressen. Jag tror tvärtom att både män och kvinnor förlorar på att det finns en könsmaktsordning. Om vi ska vara krassa är det ju så att män löper större risk att bli utsatta för våldsbrott och misshandel – vilket antagligen också är ett resultat av könsbalansen i samhället.
Och som jag skrev – jag tror att det finns många andra parametrar än könet om vi ska tala om ”vinnare” och ”förlorare”. En pojke med somaliska föräldrar som växer upp i Bredäng har knappast bättre möjligheter än flickan med svenska akademikerföräldrar som växer upp ett par T-banestationer därifrån i Mälarhöjden.