När kidsen somnat och man får en stund över på söndag kväll är Agenda det perfekta programmet för min del. Fördjupning av veckans eller senaste tidens viktigaste nyhetshändelser, både nationellt och internationellt, med duktiga och pålästa Anna Hedenmo, sitter fint då. Inslaget som fångade mig mest i söndagens program var dock inte analyserna av den sorgliga Malmösituationen eller den orättvisa a-kassan, utan ett riktigt roligt inslag om statsminister Fredrik Reinfeldts sätt att uttrycka sig.
Inslaget visade hur Reinfeldt svänger sig med vissa stående uttryck som egentligen inte säger så mycket, men som vid en första anblick kan låta vederhäftigt och statsmannamässigt. Likaså diskuterades några ord som han själv tycks ha uppfunnit, som ”våldsjustis” och ”nedåtrisker”. Inte ens de språkexperter som medverkade i programmet förstod riktigt vad Reinfeldt menade med detta. En fråga man kan ställa sig är hur han hela tiden tycks komma undan med sitt undflyende och kryptiska språk. Hur menar du då?, är en av de frågor vi journalister aldrig ska tveka att ställa om någon säger något som verkar krångligt eller svårt att förstå.
Som journaliststudent får man lära sig att undvika bland annat sådant som kallas stående uttryck, typ ”gick av stapeln”. En del av statsministerns sätt att uttrycka sig, som Givet att…, eller Man kan konstatera att… liknar till sin form dessa stående uttryck. Reinfeldt och hans personliga PR-nissar har tydligen inte lärt sig att man ska undvika sådana. Det borde de se till att göra. Vi vill inte höra mer av den sortens fluffiga och oprecisa uttryck som Agenda tog upp i söndags. Och vi journalister måste bli mer ihärdiga med den viktiga frågan: Hur menar du då?
Intressant om Reinfeldts språkbruk och så håller jag med om frågan ”hur menar du då?”. Det är ofta man glömmer bort denna enkla regel.