Trots att jag inte röstat på Socialdemokraterna på länge tycker jag att det är viktigt att Sveriges största parti har en bra ledare. Och jag tror det kan bli bra med Stefan Löfven. Det är som med Hammarby inför en ny säsong: innan man har facit brukar jag känna en försiktig optimism. Gammal svetsare – bara en sån sak är ju tilltalande för varje medborgare som inte enbart vill ha politikerbroilers och akademiker i riksdagen.
Jag trodde visserligen att det skulle bli bra med Juholt också men där blev det ju rätt snabbt tydligt att karln inte höll måttet. Åsa Moberg analyserar på ett bra sätt hans brister i dagens DN, hon hittar ett väldigt bra exempel på Juholts ihåliga argumentationsteknik. Mitt tillägg är när han försökte få till att den borgerliga regeringen gjort upp med Sverigedemokraterna i en försvarspolitisk fråga. Förutom felaktigheten i argumentet (sverigedemokraterna satt inte i riksdagen när beslutet togs) är det uselt att dra upp sd-kortet i argumentationen över huvud taget. Ännu har det inte hänt att något riksdagsparti gjort upp med sd i en enda fråga. Däremot har så klart beslut drivits igenom med hjälp av sd-röster – men hur ska man kunna undvika det? Ska partierna bygga sin politik på vad de tror att sd tycker och sedan göra tvärtom?
Nu hoppas och tror jag på en bra säsong för Hammarby och en stabil och bra sosseopinion.
