På Spåret tillhör mina favoritprogram i TV. Programledarna är smarta och roliga, tävlingsmomentet är bra uppbyggt och tas på allvar (till skillnad från en del andra tävlingslekprogram där man blajar bort tävlandet), programmet passar många ålderskategorier och de flesta tävlande är starka karaktärer. Några av tävlingsparen har ett underbart smågnabbigt samspel där de kombinerar allmänbildning med spontanitet. Kolla på paret Niklas Strömstedt och Jenny Strömstedt – de är en fröjd att skåda. Precis som Anna-Charlotta Gunnarsson/Ylva Hällén, Martina o Erik Haag eller Jessica Zandén/Claes Ljungmark.
Men det finns en deltagare som har retat upp mig mer och mer under den här tävlingsvändan. Han heter Claes Borgström, advokaten som är före detta JÄMO (jämställdhetsombudsman) och fortfarande engagerad i jämställdhetsfrågor. Han tävlar ihop med Nisti Stêrk, en skådespelare och komiker i 35-årsåldern. Borgström är 67 och framstår som schablonbilden av en äldre man med patriarkialiskt anslag gentemot en yngre kvinna. Att de inte har något vidare samspel kanske inte enbart kan skyllas på honom, problemet med Borgströms attityd är att han inte lyssnar på sin kollega och han hela tiden talar i termen ”JAG kan inte det”. Hörru gubbstrutt – ta och resonera lite med din medtävlande så kanske ni gemensamt kommer fram till ett svar!
Vi har alla fel och brister och det är okej – men det är trist att en karl som håller hög profil i jämställdhetsfrågor i praktiken framstår som mossig i gammalmodig i förhållandet till yngre kvinnor.
Håller med dig, absolut. En man med hans bakgrund borde visa lite mer förmåga till samarbete och ödmjukhet. Sen till Claes försvar så kanske inte Nisti har framstått som den krispigaste flingan i Corn Flakes-paketet. Så jag kan till viss del förstå hans frustration. Men det ser riktigt illa ut när en fd JÄMO inte hanterar det bättre.