Nu har det hänt igen. Vi har lekt Hela havet stormar här på Garbo. Med den lilla, men viktiga, skillnaden att här blir ingen utan. Tvärtom har vi nu i stället gjort plats för en till.
I sann demokratisk anda byter vi på Garbo emellanåt skrivbord med varandra. Detta för att det ska råda jämlikhet ifråga om tillgången till de mest attraktiva platserna. Av de sju skrivbordsplatser som Garbo Reportage hittills haft är sex placerade invid ett fönster. Platsen utan fönster är den som betraktats som minst attraktiv. Det är den som varit min arbetsplats sedan i början av april förra året, då Ulrika kom tillbaka från sin föräldraledighet och återerövrade ”sin” fönsterplats, som jag gottat mig åt under mitt första år på Garbo. Nu var det Ana som i sin godhet tog initiativet till denna rockad, som inneburit ett mindre skrivbord utan fönster för henne och fönsterplats för mig.
Jag har dock trivts alldeles utmärkt på min plats, som inte gränsat till något fönster, men väl till Magnus skrivbord. Magnus tillhör de Garboiter som allt som oftast är här mellan 9 och 15 (minst), och som därmed har utgjort en väldigt trivsam del av mitt arbetsliv.
Magnus – en trivsam skrivbordsgranne
Att sitta så nära en kollega, utan skärm emellan, kräver självdisciplin. En disciplin som jag inte alltid har. Så jag kan utan prut tillstå att jag tagit initiativet till de flesta av konversationerna mellan Magnus och mig under vår tid som grannar. Och inte har de alltid rört sig om något jobbrelaterat heller….. Hrm. Magnus har nog fått det lugnt och skönt nu…….
…….när jag flyttat till Anas gamla plats! Den, som min man utnämnde till Garbos bästa, vid sitt första besök här. Ja, den är utan tvekan bra, särskilt om man uppskattar avskildhet. Det är tvivelsutan mer liv och rörelse i rummet jag nyss har lämnat och dit Ana nyss flyttat in. Det är det första rum man kliver in i när man lämnat hallen, och nyanlända Garboiter stannar ofta till där en stund och snackar loss. Eller sätter sig i den sköna grå soffan och snackar ännu mer.
Garbosoffan inbjuder till skönt häng
Då gäller det att inte ryckas med, om man nu händelsevis har jobb att göra. Men att stålsätta mig mot samtal är dessvärre inte min bästa gren. Så ibland har Garbo för mig de facto mer fungerat som en fritidsgård än en arbetsplats. Har jag behövt koncentrera mig die hard har jag suttit hemma och skrivit. Kanske inte därför jag betalar hyra för en del i ett kontor……
Min nya plats ligger i Garbos innersta rum, och när jag sitter vid skrivbordet har jag en vägg bakom ryggen och ett stort fönster till vänster, som vetter mot Greta Garbos torg. Ah! Ljus! Rymd!
Min nya plats på Garbo!
Mittemot mig, på andra sidan av en blå skärm, har jag Ulrika. Även hon en Garboit som tillbringar merparten av sina arbetsdagar på Garbo. Pluspoäng! För det är ju trevligt att ha kollegor omkring sig.
Ulrika – min nya granne
Och snart får vi Garboiter en ny kollega, som flyttar in i februari. Det är fotografen Christoffer som både bidrar till en förbättrad könsbalans och drar ned medelåldern ett snäpp med sina 23 år. Nu blir det han som får trivas vid Magnus sida, och ta det skrivbord i besittning som jag omsorgsfullt torkat rent. Välkommen!
Enjoy ”bästa platsen” Charlotta! Den förtjänar du efter alla HBT-städarinsatser du gjort på vår arbetsplats. Sedan var det ju inte godhet som gjorde att jag flyttade utan en slags panisk skräck över min egen förmåga att samla på mig högar av skit (tex anteckningar från 2004, aldrig lästa böcker från förra århundradet, papper, papper, papper). Onödigt trams skulle försvinna om jag fick en mindre plats, tänkte jag. Men inte gjorde det de. Jag har bara det fått ganska trångt på skrivbordet.