Hur är det egentligen med Juholt, var drevet för hårt eller inte? På DN:s ledarsida menar man att kritiken mot Juholt var berättigad, så många misstag får man inte begå som Socialdemokratisk partiledare. På Aftonbladets kultursida däremot får medierna hård kritik, bland annat skriver Göran Greider att medierna motarbetat Juholt genom att ”bryta ner varje idépolitiskt eller socialt sammanhang och förvandla dem till frågor om en enskild persons trovärdighet. Då får man en story.”
Jag har inget svar i frågan om Juholt-drevet, men måste självkritiskt (som journalist) hålla med att det faktiskt finns ett stort problem med medier: Vi klarar inte alltid att förklara de större sammanhangen, vare sig samhälleliga, historiska eller filosofiska. Eftersom vi kort, rappt och snabbt ska svara på frågan: Vad har hänt? (Alltså vad är dagens nyhet, vad har vi som folk ännu inte vet?) Väldigt långt ner – om alls – kommer svaret på frågan Varför har det hänt? Vad ligger bakom?
Det gör ibland journalistiken enögd, ytlig och flyende. Det är inte bra, och frågan är om det är vad våra läsare/tittare/lyssnare vill ha. Journalistförakt, någon?
Visst finns det fördjupande artiklar, längre analyser, essäer och långa reportage. Men de är alldeles för få och kommer ofta långt efter att intresset svalnat, efter att den kortsiktiga världsbilden redan etablerats. Så var det till exempel under Göteborgskravallerna. Medierna rapporterade den korta, enkla sanningen som polisen hade att erbjuda: Demonstranterna var as. Poliserna gjorde sitt jobb.
Långt senare kom de andra rapporterna, där man berättade om polisövergrepp och poliser som gjorde mer än sitt jobb – som handlade i rent raseri och med pennalism mot vissa demonstranter, varav många dessutom visade sig vara fullständigt oskyldiga.
Tänk om man redan från början hade pratat med alla parter? Redan från början ansträngt sig, gjort några extra vändor, lyft luren och ringt fler än bara polisen? Tänk om man i början av alla politiska drev också berättat om varför: Varför valdes den här personen? Vilka fördelar ansågs han/hon ha? Hur ser historiken ut, rent socialt, idépolitiskt? Vem vet, kanske skulle man också kunna avslöja att det faktiskt inte finns någon idé rent politiskt, om man grundligen gick igenom partiernas program och politiska gärning. För självklart ska man OCKSÅ granska politiker och berätta om felen och övertrampen som politiker gör. Men som det är nu är det nästan en väl förborgad hemlighet varför folk ens sysslar med politik. Det blir ett mysterium. Det framstår som det värsta skitjobbet du kan ha.
