Det finns ett litet problem med att utge sig för att vara Supermorsa. Det är att barnen kan växa upp, analysera sin egen barndom och säga – så fan heller. Du var en riktig jävla skitmorsa, och kanske gjorde själva den här idén om att du var en Supermorsa att du dessutom stötte bort den pappa som jag så väl hade behövt i stället för dig.
Nu vet ju inte jag vad Anna Wahlgrens dotters bok handlar om, men jag ser fram emot uppföljarna inom några år – det vill säga böckerna som nuvarande Supermorsors ungar kommer att ge ut.
Jag tror att huvudproblemet ligger i själva tanken att man själv är perfekt. Då vet ju varje tänkande människa att det är en ren lögn. De som utger sig för att vara perfekta har ju så att säga redan gjort självmål. Den perfekta föräldern finns inte, och om man dessutom vägrar erkänna sina egna fel, då är det riktigt illa. Tro mig.
Helt rätt! Ingen är en supermorsa och att tro att man är det tycker jag visar på dålig självinsikt.