Lite tillit, om jag får be!

Jag är på kontoret första dagen för det här frilansåret, så gott som ensam större delen av dagen. Efter en seg decembermånad har jag nu en av jobb fullmatad januari. En intervju med en annan frilans, till Frilansjournalistens första nummer, står på schemat. När man frågar oss frilansar vad vi uppskattar mest med vårt jobb så säger väldigt många: friheten. Och det gör också Erik som jag intervjuar idag. Friheten att disponera tiden som jag vill, att vara min egen chef, att röra mig mellan olika ämnesområden. Samtidigt innebär ju denna frihet en hel del osäkerhet, inte minst i ekonomiskt avseende. Frilansliv är definitivt inget för kontrollfreaken.

Som frilans behöver jag, förutom att arbeta hårt och målmedvetet, leva i någon slags tillit. Det är så mycket i vårt jobb som inte går att kontrollera eller förutse. Det gäller att lita på att de goda idéerna kommer till en när man behöver, att man får tag på rätt personer i tid innan deadline och att de har något vettigt att säga, att nya kunder hör av sig på tips, att befintliga kunder då och då lägger ut större (och välbetalda) jobb. Att frilansa är faktiskt en övning i tillit. Det ordnar sig på något sätt. När jag ser tillbaka på året som gått så har jag arbetat på ganska bra, men jag har också fått en hel del jobb utlagda på mig när det varit blankt i almanackan framåt. Jag har fått en ny kund utan någon större insats från min sida. När huvudet hart varit tomt på idéer, ibland till denna blogg, så har något plötsligt dykt upp att skriva om. I efterhand kan jag se att jag inte hade behövt oroa mig. Det här året ska jag försöka leva mer i tillit. Och om det av någon anledning trots allt inte skulle funka: Jag är en människa. Det räcker!