Årets sista blogginlägg. Det förpliktigar. Eller uppmuntrar till avstämning med tillbakablick på det gånga året och avstamp inför det nya. I alla fall fylls medierna av årskrönikor, året som gått, nyårskarameller etc så här års. Varje nyhetsprogram och varje tidning har sin egen variant. I sista numret av Journalisten summerar Helena Giertta 2011 som det år då vi journalister ”tuffade till oss”. ”Vi pratar innehåll, vi pratar kvalitet och etik. Vi hukar inte under den stora frågan om framtiden”, skriver hon. Inne i tidningen finns en önskelista inför medieåret 2012 signerat ett antal mer eller mindre inflytelserika mediepersonligheter.
Kanske kan det verka fantasilöst med alla dessa nyårskrönikor och önskelistor år efter år. Men jag tror vi behöver dem, i alla fall behöver vi dem på det personliga planet. Allt maler inte på i en enda grå jämn takt, ibland får vi stanna upp och göra bokslut, börja på nytt. Nyår är en sådan möjlighet, även om man i teorin kan göra sina bokslut och omstarter när som helst förstås. Det känns skönt, tycker jag, att göra min egen avstämning över året som gått. Vad blev bra, vad blev mindre bra, vad blev riktigt dåligt. Det här vill jag göra annorlunda nästa år. Det här hoppas jag på. Lever vi förövrigt inte väldigt mycket av våra förhoppningar? Det är de som gör att vi fortsätter, tror jag. Att vi fortfarande hoppas. Att vi hoppas och tror att saker i våra liv, i våra närmstas liv och i världen kan förändras till det bättre.
Vad hoppas jag på inför året som kommer? Många saker. För mitt eget journalistvärv är några förhoppningar följande:
- Fler jobb som bygger på egna, unika reportageidéer.
- Någon eller några nya kunder.
- Nystart för ett bokprojekt.
- En bra rytm och balans i vardagslogistiken.
- Mer klirr i kassan.
Ett Gott Nytt 2012 med flera infriade förhoppningar, önskar jag er alla!
