Innehållet i butikernas tidningsställ under december månad är sig förvillande likt år från år. Åtminstone när det gäller majoriteten av titlarna. De som vänder sig till det kvinnliga könet. Deras omslag handlar så gott som uteslutande om julen. Utgångspunkten är att julstressen nu står för dörren och att läsarna med hjälp av tidningarnas tips undviker denna stress i möjligaste mån och i stället får en skön och harmonisk jul. Tidningarna både skapar problemet och erbjuder lösningar på det.
Jag skönjer dock en liten skillnad mellan årets skörd av juliga omslag och tidigare års. Förr har ordet ”julstress” nämnts i större omfattning. ”Skippa julstressen – planera i tid”. Eller ”Så undviker du julstressen. Vi har bästa tipsen”. I år lyser ordet med sin frånvaro. Kanske tänker tidningsmakarna att ordet låter negativt och därför ger tidningsköparna fel associationer? Årets melodi är i stället att lämna problemet – julstressen – därhän och gå direkt på lösningen: att försäkra läsarna om att det går att fixa julförberedelserna på nolltid. Tidningarna lockar med tips på hur man gör ett enkelt julbord, ett superenkelt vörtbröd eller sill på fem minuter.
En intressant iakttagelse är att det i dessa kvinnotidningar sällan eller aldrig handlar om att få en lugn och skön jul genom att skala ned. Att avstå från diverse traditionella julingredienser och i stället fokusera på några få julrätter som man verkligen uppskattar och låta dem få ta lite tid att laga, nöja sig med stearinljus och skippa julgranen och överge tanken på att träffa hela släkten just under julhelgen. Det finns ju faktiskt 365 dagar på ett år.
Nej, allt ska fortfarande hinnas med vad gäller pyssel, pynt, mat och godis. Vägen till sinnesfrid enligt tidningarna är INTE att sänka ribban och välja en minimalistisk jul. Hur skulle tidningsmakarna då kunna fylla sina tidningar med reportage om Leila Lindholms jul och Pernilla Wahlgrens jul, fullmatade med recept och stylade bilder på juldekorerade hem? I stället handlar det nu om att laga, pynta och fixa i turbofart. Alla genvägar är tillåtna. Huvudsaken är att allt är klart på julafton!
När jag ser mig omkring i vänkretsen så verkar det inte som någon är särskilt anfrätt av julstress. Julbordet verkar i dag på många håll vara ett knytkalas där alla bidrar med några rätter. Tiden då det var kvinnan i huset som lagade allting själv verkar vara ett minne blott. Kanske lever den endast kvar i kvinnotidningarnas kolorerade värld? En värld som uppenbarligen tilltalar tillräckligt många tidningsköpare för att ”jultidningarna” ska återkomma. År efter år.
