Min bloggkollega Feffe Kaufmann här på Mediesverige skrev nyss ett inlägg om Metro Modes brist på manligt mode. Han har en poäng, såklart. Men det är alltid sådär. Ni vet, de är målgruppsinriktade, och hur konstigt är egentligen det? Det är modebloggartjejer som vill läsa om modebloggartjejer och det finns hur många som helst av dem. Killars syn på mode (rätta mig om jag har fel) är kanske något mer inriktad på trenderna och plaggen i sig och mindre om personerna runt omkring. Vi behöver heller inte tänka efter särskilt länge för att se att kvinnliga modebloggare är klart överrepresenterade de manliga, och antagligen identifierar sig inte Daniel, 23, från Gullmarsplan med Kenza, medan säkerligen 50% av alla innestadstjejer mellan 10-30 kan göra det.
Känner mig lite kluven till om detta hör feminismen till eller inte. Män har också magasin som är riktade till endast deras kön med fokus på mode. Det kanske inte är helt konstigt att man riktar sig till olika kön då modet oftast skiljer sig könen emellan? Eller är det faktumet att Metro över lag är en tidning för alla?
Älskar att den skapar någon form av reaktion och som du skriver så är alla problem mångsidiga. Jag ser Metro inte som en ställningstagande tidning eller en nischad blaska utan en tidning för alla. Därför jag förvånats över innehållet och kände att jag ville skriva ett par ord om det. Att det sedan är en form av konsumtionshets är jag helt med på, och målgruppen i det syften är klockren. Det är värt att lyfta fram, sen får läsarna avgöra vad som är rätt eller fel. Feminsim är att jämställa kvinna med mannen på alla plan, sociala, politiska och ekonomiska så det borde gälla åt bägge håll tänkte jag