Helt nyligen befann jag mig i vad som i det närmaste kan kallas ett tillstånd av akut kris. Jag höll på att bli fullständigt galen och var en hårsmån från att kasta min dator i golvet med full kraft. Som tur var för min plånbok lyckades jag besinna mig från att demolera mitt arbetsredskap av pur frustration, men det var mycket, mycket nära.
Orsaken till min heliga vrede var något så banalt som datorstrul. För mig var det dock i den stunden allt annat än banalt eftersom strulet i fråga medfört att jag nu låg en timme efter deadline och ännu inte var färdig.
Jag höll på att sätta samman ett månadsbrev som tidningen jag är chefredaktör för, MedTech Magazine, skickar ut digitalt. Det innebär en del klippande från pressreleaser och klistrande in i nyhetsbrevets huvuddokument. När jag endast hade några nyhetsnotiser kvar och precis klistrat in en text om ett intressant seminarium fick dokumentet fnatt. Plötsligt fanns dubbla versioner av texten, och raderade jag den ena försvann den andra också. Efter en hel del klippa ut, klistra in, skriva in texten manuellt etc etc raderade jag helt enkelt hela seminarietexten och hoppades att ”Nu så!”. Men icke. När jag klippte in nya notiser hände samma sak med dem, och till slut hoppade hela texten fram och tillbaka och liksom blinkade och vibrerade och…..aaarrrgghhh! Det här hade ju inte jag tid med! Okej om jag hade förstått vad felet var, men trots att jag provade alla upptänkliga alternativ fortsatte texten bete sig förhäxat. Maktlösheten var total.
Plötsligt kom jag på mig själv med att avundas alla anställda. De har tillgång till IT-support, antingen på arbetsplatsen eller i form av datakonsulter som kommer så fort någon kallar. Dyrt, javisst, men det är ju ännu dyrare att ha en anställd som inte kan utföra sitt jobb på grund av datorstrul. Så företagen betalar. Åh, vad jag hade velat ha support just då!
Jag tänkte febrilt på om jag kände någon Macanvändare som verkade någotsånär haj på datorer. Och Heureka! Helt plötsligt kom jag att tänka på en god vän som är Applefantast och allmänt tekniskt lagd. Jag ringde honom, och hade tur. Han svarade! Helt pedagogiskt bad han mig förklara problemet, och lotsade mig sedan lugnt och metodiskt genom de olika momenten jag behövde utföra för att bli av med formatteringen som envisats med att klamra sig fast vid mitt dokument.
Efteråt var jag lyrisk och så lätt att jag flög omkring i rummet. Och oerhört tacksam mot min vän som hjälpt mig ur en besvärlig knipa. Tjohooo! I brist på IT-avdelning får man som frilansare i stället odla sitt nätverk. Tjänster och gentjänster. Snart ska jag bjuda min vän på en riktigt god caffe latte. Det är han värd!