Jag brukar googla mig själv. Rätt så ofta faktiskt. Det kanske är lite av en arbetsskada. När jag är med vänner och pratar om människor säger alltid någon ”Visa på Facebook!” Men i den här branschen är det annorlunda. Man facebookar inte männsikor, man googlar dem istället.Om man har skickat ut en arbetsansökan eller om man har träffats på ett seminarium eller ett mingel någonstans.
Kanske blir det så viktigt eftersom man i mediebranschen hjälper andra att synas. Då borde det väl falla sig naturligt att man även har optimerat hur man syns själv? Eller kanske beror det mer på att jag är konsult. Att jag vet att folk kommer att kolla upp mig när jag kontaktar dem. Och jag är den enda Emelie Fågelstedt i Sverige. Ibland kan jag få flera hits per dag på vår gatumusikants-blogg och ibland sker samma sak här på Mediesverige. Det är upplyftande och läskigt på samma gång. Vad får dessa människor upp för resultat på Google?
När jag gick sista året på gymnasiet tyckte jag att det var jätte roligt att synas på stureplan.se:s mingelbilder – ni vet de där man taggas med namn. Nu flera år senare började jag inse att det kanske inte alls var så roligt att dessa tonårsbilder kom upp på Google. Så jag tog kontakt med stureplan.se i början av hösten. Mailade dagligen att ”snälla ta bort bilderna på mig”. Efter flera veckor fick jag svaret att ”Nej, vi tänker inte ta bort dem. Vi har rätt att ha kvar dem enligt vår policy”. Förkrossad. Men sen upptäckte jag att de tagits bort från sajten ändå. Det här kanske låter som ett banalt problem, men för mig blev det till en livsviktig prioritering att säkerställa att bilderna inte skulle finnas kvar.
Så vad händer om man googlar mig idag? Man hänvisas till Mediesverige, till Gatumusikanterna.se, till SM för Gatumusikanter, till Twitter, till Linkedin. Med ”lite tur” får man upp länkning till SR, TV4 Västerås och Second Opinion. Och högt upp bland bildresultat finns ett foto på mig och min farfar. Jag är redo för att uppdragsgivarna ska hitta mig.
2 thoughts on “Att vanitygoogla sig själv”