Vi har nog alla tänkt det.
Och ganska många har gjort det.
Åkt på bjudresor alltså. Precis som moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten.
Alla journalister – frilansande såväl som anställda – har fått erbjudanden i alla fall.
Och det är förstås lika frestande varje gång.
Jag minns själv när jag satt ihop med några matjournalist. Vi blev inbjudna att åka till Spanien på kulinarisk smakresa. Av spanska exportrådet. Vi skulle pröva olivoljor, bevittna olivodlingar, äta skaldjur, mumsa manchegoost… . Ja, ni hör ju. Jag kunde inte motstå. Efter en lång tids tvekan bestämde jag mig för att åka.
Dröm om min besvikelse när det blev inställt. Men faktum är att jag kände lite lättnad också. För hur skulle jag kunna låt bli att skriva om något sådant? Så klart att jag skulle dra nån’ parallell till härliga tapas, solmogna apelsiner och gudomlig serranoskinka.
Det här var före bloggandets tid. Idag är det mer regel än undantag att bjuda både bloggare, frilansar och politiker på ”studiebesök”.
Och vi är så dumma att vi går på det – vi tror att vi ska kunna låta bli att påverkas. För så klart skriver vi, på nåt’ sätt. Känslor sätter sig över typer av logik.
Sofia Arkelsten ångrar ingenting. Men det tycker jag visst att hon ska göra. En politiker som går ett företags intressen är inte trovärdig.
Och att vi andra ska tänka oss för.
Utrymme i spalterna är ett enormt mervärde.
Syns du så finns du.
