Nu blåser nya vindar i frilansverksta’n, minsann. Efter ett par år som frilansskribent har jag från och med september antagit utmaningen att vara redaktör för en av tidningarna jag skrivit för de senaste åren – MedTech Magazine. Ett uppdrag som motsvarar ungefär en halvtid, och som verkligen känns både roligt, spännande och inspirerande. Men det är en del att stå i så här i början, det ska jag villigt erkänna. Det kräver sin kvinna att sätta sig in hur allting fungerar i MedTechfabriken, som förutom det kvartalsutgivna magasinet även består av en sajt som jag ska uppdatera varje vecka.
Från att ha haft ett arbetsliv med hyfsat lugnt tempo, ja till och med lite för lugnt ibland, är det nu full fart, långa att göra-listor och en ny mailbox – tidningens – med ett jämnt och högt inflöde av branschnyheter att bevaka. Det är kul med det nya ansvaret, men ovant. För nu är det några år sedan jag senast var redaktör och spindeln i nätet i en tidningsproduktion.
Just nu håller jag som bäst på att skapa rutiner och en struktur för arbetet med tidningen och sajten. Planering, framförhållning och överblick är A och O i mitt nya arbetsliv. Jag ser mig som en tämligen strukturerad person på det stora hela, men är väl medveten min lättjefulla sida, som lurar i vassen. Nu ska den sidan hållas synnerligen kort.
Vid sidan om att sköta mitt nya jobb som redaktör ska jag även hålla koll på att det inte tar mer än hälften av min arbetstid. Mer än så får jag inte betalt för. Så det gäller att jag ägnar övriga 50 procent av arbetstiden åt att skriva för andra uppdragsgivare, nya och gamla. Endast då blir mitt nya uppdrag en inte bara rolig utan även lönsam affär.
Det blir en match att få ihop den här ekvationen, det är jag den första att inse. Det första numret i min regi blir en inkörningsperiod, och då kan jag inte räkna med att den kommer att gå ihop. Men när jag kommit in i matchen och fått snurr på tidningsmakeriet – då!
